Rättigheter för människor i utanförskap är bara tomma ord!

Våra politiker tycker sig representera folket, vilket jag har mycket svårt att se de gör. Men vad de däremot ska göra, är att verka för alla medborgares välfärd. I alla fall enligt regeringsformen...

Då detta inte på långa vägar efterlevts genom historien, så byggdes istället en gång i tiden en fattigvård upp, den vi idag kallar socialtjänst. Den fick bli målvakt (advokat) åt våra politiker och deras beslut. Detta är idag, med alla hjälpsökandes avslag på rätten till försöjningsstöd, tillkrånglade blanketter och väktare som skydd åt tjänstemän, mer uppenbart än någonsin.

Detta totalitära system fungerar ju självklart bäst när arbetslösheten är hög, eftersom ingen av dessa utbildade "studielånsslavar" till socialtjänstemän ju själva vill bli arbetslösa. Så de allra flesta socialtjänstemän gör allt deras idag besparingshysteriska enhetschefer vill, annars tar chefen själv beslutet.

Detta gäller sorgligt nog även de allra flesta av våra bidragsnedtystade "frivilligorganisationer". De lever ju i ett symbiosförhållande med både socialtjänsten och de utsatta människor de säger sig vilja hjälpa ur sin utsatta livssituation. Men golvpersonalen har ju sina egna liv och sina egna räkningar att tänka på.

I socialtjänstens och andra fattigvårdsorganisationers värld är en vilt främmande och hjälpsökandes människas rop på hjälp inte ett uns värt. Det dör ju människor varje dag och vem hinner bryr sig i vår egen pengajakt och uppstressade samhälle när det inte längre går tjäna pengar?

Av Rolf Nilsson 23 nov 2013 17:21