Ge August Strindberg formell kulturarvsstatus

Vi ska som kulturnation också tillåta oss att lyfta ett antal kulturpersonligheter ovan de generella regelverken och ge dem status som de skyddsvärda nationalklenoder de är. Vi har flera som inspirerar och utmanar i samhälls- och kulturdebatten i och utanför Sverige.

Ture Rangström, teaterchef på Strindbergs Intima teater skriver (Svd 21/9) om ändrade och sänkta kulturstöd som i praktiken drar undan mattan för teaterns verksamhet. Hans nödrop är drastiskt: ”Vet ni vad ”Marodörer” är? Det är en pjäs av Strindberg. Marodörer betyder skadegörare. Vi funderar på att söka föreställningsbidrag för ”Marodörer” som vi ska sätta upp på Strindbergs Intima teater. Kulturförvaltningen är välkommen. Får vi inga pengar ger vi ”Dödsdansen” och tar farväl.”

Ture Rangström är saklig och ödmjuk. Visst, det handlar om Intima teaterns vara eller icke vara här och nu. Men det handlar också om svensk rigid kulturpolitik som är hemmablind för viktiga delar av det nationella kulturarvet.

Statens Kulturråd har fastställt Intima teaterns betydelse genom att placera den i gruppen för ”Vissa aktörer av kulturpolitiskt intresse” inom gällande regelverk. Det är bra.

Stockholms kommuns kulturförvaltning har under senare år rört sig bort från löpande verksamhetsbidrag till förmån för projektbidrag. Det skapar större rörlighet bland de kulturaktörer som åtnjuter offentliga medel. Det är bra.

Men även i kulturpolitiskt reformarbete får man passa sig för att man inte slänger ut barnet med badvattnet. Jag stöder den generella kulturpolitiska kursändringen. Den är av godo och den kräver att politiker noga analysera konsekvenserna över tid.

Nuvarande regelverk behöver kompletteras. Vi ska som kulturnation också tillåta oss att lyfta ett antal författare (och andra konstnärer) ovan de generella regelverken och ge dem status som de skyddsvärda nationalklenoder de är. Det finns flera som inspirerar och utmanar i dagens och morgondagens kritiska samhälls- och kulturdebatt i och utanför Sverige. August Strindberg är en av dem.

För att förstå oss själva och vår omvärld - såväl i det som är oss bekant som i det som ännu är oss främmande - vägleds vi genom tidens olika kultur- och konstuttryck. Om marknadskraften var kulturens enväldige domare skulle många människor aldrig komma i kontakt med det kulturarv som professionen och specialintresserade individer hittat hem till. Det handlar om kulturyttringar med sådana kvaliteter att de ger människor verktyg för personlig utveckling och - till och med för många – en del av meningen i livet.

Ansvarsfull kulturpolitik är en grundläggande förutsättning för samhällsbyggets goda visioner och fruktbärande mål. På vägen mot de visionerna och målen har tunga representanter för olika delar i vårt kulturarv sin givna plats.

De politiker som ännu avvisar förslag om litteratur- och/eller kulturkanon kan istället lyfta blicken och utarbeta ett hållbart förhållningssätt till det litterära kulturarv som bevisligen ännu skapar internationellt engagemang. Nu är det dags för att Alliansen att långsiktigt lyfta vårt nationella kulturarv.
I ett första steg föreslår jag att Statens Kulturråd får regeringens uppdrag att utarbeta en ny modell som skapar förutsättningar för våra tyngsta författararv att nå nya generationer. Börja med arvet från August Strindberg.

Ulf Lönnberg
Ledamot i Kristdemokraternas kulturnätverk i Stockholm