Etisk plattform för optimal vinst- och kvalitetsnivå i välfärdssektorn

Ingen politiker kan undandra sig ansvaret för värdighet och kvalitet i de offentligt finansierade välfärdstjänsterna. Politiskt ansvarstagande kan bara utkrävas av medborgare som har tillgång till öppen professionell uppföljning av utlovade välfärd. Parternas etiska plattform en grund för politikerna att bygga vidare på.

Inom välfärdssektorn är privata utförare nödvändiga för kontinuerlig utveckling. Det finns inga hållbara motiv för en återgång till den gamla tidens ordning. Kommunernas köp av välfärdstjänster i privat regi har ökat från 45 miljarder kronor år 2002 till 82,2 förra året enligt DNs granskning ( 20/9). Men det är också ett faktum att hela 58% av svenskarna säger nej till vinster i vården enligt en opinionsundersökning i GP (15/9). Det är oomkullrunkliga faktorer som politikerna har att förhålla sig till.

Den polariserade vänster-högerdebatten för och emot privata utförare blottar partiernas handfallenhet. Borgarna visar förvånansvärd tondövhet för berättigad kritik mot kvalitetsbrister och, som många tycker, utmanande vinstuttag. Vänstern, å sin sida, hyser övertro på offentliga utförares kvalitetsnivåer, dessutom kan vänsterns vinstförbudsförslag aldrig tillämpas fullt ut inom reell företagsamhet.

Den nu av parterna formulerade etiska plattformen kan tjäna som minsta politiska gemensamma nämnare i positioneringen om utmanande vinstuttag och utförarneutrala kvalitetskrav.

Opinionens känsla är för politikerna en avgörande kraft. Den kan väga tungt mot expertisens logik. Även om riskkapitalister är rationella och effektiva innovationslokomotiv har vinstuttagen – rätt eller fel beskrivna – blivit en politisk belastning.

Det är uppseendeväckande att politikerna själva inte lyfter den nya formen SVB-bolag (aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning) som infördes 2006. För renlärliga ideologer handlar det helt visst om en inskränkning i äganderätten, å andra sidan är äganderätten i alla verksamhetsformer reglerad av äganderättsinskränkningar i lägre eller högre grad.

I SVB-bolag är vinstutdelningen begränsad till plus en procent. Statslåneräntan är idag 2,06 procent. Bolagsformen syftar till bredare målsättning än vinstmaximering i det att huvuddelen av vinsten ska återinvesteras i bolaget. Det är en gåta varför något politiskt parti inte lyfter fram denna för vinstbegränsare så välmotiverade bolagsform. I Sverige finns endast 58 SVB-företag. I Storbritannien finns över 5000 aktörer i motsvarande företagsform. I USA kan motsvarande bolagsform även ta emot avdragsgillt riskkapital. Det finns alltså i Sverige en företagsform för den som frivilligt vill avstå snabba vinstuttag och det finnsen företagsform för politiker som vill begränsa snabba vinstuttag.

En annan del av folkopinionen som politikerna måste gå till mötes gäller människors berättigade oro och ilska över oacceptabla kvalitetsbrister. Visserligen har vi sett prov på striktare upphandlingskrav, tuffare uppföljning och att undermåliga leverantörskontrakt bryts.
Men ännu har politikerna inte tagit konsekvenserna av att kvalitet kräver solid verksamhetsstyrning såväl av privata som offentliga utförare och att god verksamhetsstyrning måste få kosta oavsett utförare.

En konkret åtgärd vore att införa obligatorisk kvalitetssäkringsavgift (KSA) inom välfärdssektorn oavsett om utföraren är privat eller offentlig. För privata utförare innebär det ingen ändring i offertprocessen. För samtliga anbudsgivare gäller att på antaget anbud påförs en kvalitetssäkringsavgift motsvarande 0,5% på kontrakterat belopp. Kvalitetssäkringsavgiften överförs örnmärkt och oavkortad till berörd kommunal förvaltning som köper in externa, oberoende kvalitetsrevisioner för verksamhetsuppföljning i berörda välfärdsverksamheter.

För kommunal egenregi avsätts motsvarande kvalitetssäkringsavgift för finansiering av kvalitetsuppföljning av kommunens välfärdstjänster i egen regi.

Ingen politiker kan undra sig ansvaret för måluppfyllelse, värdighet och kvalitet i de välfärdstjänster som är offentligt finansierade. Reellt politiskt ansvarstagande kräver att medborgarna för tillgång till öppen professionell uppföljning av utlovade offentligt finansierade välfärdstjänster. Parternas trebenta etiska plattform en bra grund att bygga vidare på.