Höstastrar

Har ni någon gång varit med om en riktigt pirrande händelse? Nu menar jag en riktigt verklig sådan. Som har skakat om er och fått er att se på livet  och världen på ett helt annat sätt än tidigare. Det har jag nämligen varit med om och nu tänker jag berätta den historien.

Det var så här. Jag hade varit tillsammans med några goda vänner en kväll och vi hade som vanligt diskuterat allting mellan himmel och jord. Bland annat var det en gemensam god vän som dött hastigt och oväntat för en tid sedan, hon hade också deltagit i våra träffar som vi höll en gång i månaden. Livet och döden var ett ständigt tema som löpte som en röd tråd genom våra samtalsämnen och halvt på skoj pratade vi om att den som först av oss som lämnar jordelivet ska försöka ge sig till känna på ett eller annat sätt som ett bevis för att själen överlever döden.
     
Nåväl, jag var nu på hemväg efter en trevlig men sen kväll. bäst som jag sitter och kör och tänker på just ingenting, så får jag plötsligt se i ögonvrån något skymta till bredvid mig. Men när jag vrider på huvudet och tittar åt passagerarplatsen till finns det naturligtvis ingenting där.
               
Jag fortsätter köra, men börjar tycka det är lite egendomligt. Jag fortsätter min körning och håller blicken koncentrerad på vägen. Men så får jag återigen in detta skymtande i ögonvrån och nu tittar jag snabbt ditåt, men naturligtvis som förra gången finns inget där. Jag anade nog att dessa skymtningar inte hörde denna världen till. Samma sak upprepades en tredje gång innan jag kom hem och körde in bilen i garaget. 
       
När jag nu börjar bära ut min packning får jag se ett mörkrött föremål ligga på passagerarsätet och när jag ser närmare efter ser jag att det är tre astrar som ligger där. De ser alldeles nyplockade ut. Jag tar upp blommorna i mina händer och tittar begrundande på dem och drar mig till minnes våra samtal om livet och döden som vi haft på våra träffar och att den som först lämnar jordelivet skulle försöka ge sig till känna på ett eller annat sätt som ett bevis för att själen överlever den kroppsliga döden. 
             
Och nu börjar jag inse att detta ju var en påtaglig hinsides hälsning från vår goda vän som på detta sätt ville ge sig till känna och att det var just astrar var ytterligare en bekräftelse. Hon hade berättat för oss att hon som liten flicka på höstarna varje lördag blev skickad av sin mamma till ett växthus i närheten för att köpa en bukett med höstastrar. Jag gick med tårar i ögonen in och satte mina tre mörkröda höstastrar i en vas samt tackade Gud för den overkligt underbara hälsningen från den hinsides världen.

PS. Detta är en uppdiktad historia, men jag tror det är fullt möjligt att skicka något från den andra sidan, eller vad tror ni?  

Av Ingalill Söderström 23 sep 2013 10:11