Ta ansvar för omhändertagna barn!

Några fall av suspekta omhändertaganden av barn blir ibland föremål för medias uppmärksamhet. Det är viktigt. Men hur många fall tystas ner och nyanseras?

Omhändertagande av barn och unga är det svåraste ingrepp samhället kan göra i ett barns och en familjs liv. Ibland är omhändertagande nödvändigt för att barnet ska få trygghet och ett normalt liv under sin uppväxt. Men ibland sker det på oklara grunder.

Två företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, skriver i en artikel i Dagens Samhälle, nätupplagan, under rubriken: ”Debatten om de placerade barnen måste nyanseras.” Länk: skl.se
Men SKL förefaller sträva efter att förminska argumenten av barns ohälsa, utsatthet och rättsäkerhet.

Hälsoproblemen, av såväl fysisk som psykisk karaktär, är överrepresenterade av barn som placeras i familjehem eller på hem för vård eller boende. Placerade barn mår dåligt Länk: svd.se

Vissa socialtjänster slarvar med dokumentation, har personakter i oordning och har en oklar beslutsprocess. Detta borde beivras. Men sanktionsmöjligheter saknas. Skarp JO-kritik mot individ och familjeenheten. Länk: hd.se

Barnombudsmannen, BO, har skrivit att barn i utsatta situationer får sina rättigheter åsidosatta i två fundamentala avseenden.”Utsatta barn får ständigt sina rättigheter åsidosatta”Länk: dn.se Dessutom bör omhändertagna barn och unga få ett opartiskt juridiskt ombud.

Det handlar också om begreppet: ”Ej part i målet”. Det gäller t.ex. om den ena partnern dödar den andre. Då önskar närstående ofta ta hand om barnen. Men enligt juridiken är de närstående ”Ej part i målet”. De har alltså ingen talan.

I en norrlandskommun dödade pappan mamman år 2009. Först medgav socialförvaltning/nämnd att de närstående skulle få ta hand om barnen. Sen ändrade de sig. Det kom in 4.500 namnprotester på mail och 7 JO-anmälningar mot socialnämndens beslut att placera barnen i en annan familj. Det var en viljeyttring – och i praktiken en önskan – om översyn av Socialtjänstlagen.

Ett annat, mer aktuellt fall, är Lisa. Pappan dödade mamman. I tre år bodde Lisa, nu fyra år, hos morföräldrarna som själva har en 9-årig dotter. I två domar fastslogs att det är av ”yttersta vikt” att barnet får bo hos morföräldrarna. Men socialtjänsten ändrade sig. Lisa omhändertogs och socialtjänsten vägrar nu att uttala sig.

6.711 namnprotester hade samlats in för att Lisa skulle få bo hos morföräldrarna. Lisa har fortfarande sin pappa som vårdnadshavare – fast han är livstidsdömd för mordet på Lisas mamma 2009. Och pappan – som mördade morföräldrarnas dotter –vill förmodligen inte att dessa ska få vårdnaden. Vilken roll spelar pappan fortfarande – som vårdnadshavare?

Det är socialnämnden som ytterst tar beslut om omhändertagande. Men flera i kedjan berörs. Det är de stressade och underbemannade socialsekreterarna. Sök och läs interpellation ”Om höga mål och minskade resurser inom socialtjänsten”. Det drabbar också de biologiska föräldrarna där stöd istället för omhändertagande, i vissa fall, kunde varit en lösning. Även familjehemmen, som inte heller har någon juridisk talan, kan ibland få svårigheter. Krav på lagändring efter Markskandalen.”
Länk: svt.se

Men främst handlar det om barnen. Vad är barnets bästa? Socialtjänsten gör olika tolkningar.

Det är viktigt att framhålla att det finns många bra familjehem som gör ett fint arbete. Att flertalet barn förmodligen får den trygghet och omsorg de behöver av familjehemmet. Men vi får inte negligera att mycket återstår att göra när det gäller att förbättra omhändertagandet och rättsäkerheten för barn.