Varför har vi kolkraftverk i Tyskland?

Affärsverken tillkom för att trygga statens och medborgarnas försörjning med el, värme, post och telekommunikation, luftfart och järnvägstransporter. De använde avancerad teknik och behövde välutbildad personal. Affärsverken fick därmed större frihet än andra statliga verk och kunde sätta egna chefslöner. De byggde effektivt ut Sveriges behov av denna basverksamhet och det kändes tryggt. Det borde ha stannat därvid.

I stället bolagiserades verken och VD och styrelse fick fria händer. Viss statlig verksamhet, till exempel inom stålproduktion, skogsindustri och gruvnäring, hade blivit statliga bolag från början. Nu expanderade verksamheten i Vattenfall och Televerket som nu hette Telia. Den accelererade allt mer och sträckte sig över hela Europa och i Telias fall även i Asien.

Vattenfall slog under sin expansiva direktör och styrelseordförande medborgarna med häpnad när de köpte upp kärnkraftverk och kolkraftverk i Tyskland. Och detta under en centerpartistisk näringsminister.

Nu gäller upprördheten det misslyckade köpet av det holländska företaget Nuon. Förlusterna kommer inte att stanna vid de trettio miljarderna, anser många bedömare. En dålig affär kan alla göra och få kritik för i efterskott. Men hur kunde Vattenfall utan mostånd från regeringen få investera i Tyskland i verksamhet som tyskarna inte själva trodde på? Engagera sig i verksamhet som stod i strid mot den miljöpolitik som Sverige säger sig företräda.

Tio av de elva personer som satt i Vattenfalls ledningsgrupp vid tiden för den fiaskoartade Nuonaffären har lämnat Vattenfall. Sammanlagt fick de 132 miljoner i avgångsersättning och pension, skriver DN idag. Man får hoppas att det var väl använda pengar.

Antingen ska statens bolag styras av politiska beslut under regeringens ledning, eller så ska bolagens säljas. Medborgarnas bolag får inte vara någon tummelplats för äventyrliga affärer utan insyn eller kontroll.

Av Sten O. Andersson 26 jul 2013 11:03