Foto: H Berends 

En kanon för konst

Kulturministern vill att det skall finnas ett antal kvalitetstämplade svenska författare som alla svenskar skall känna till. Om de har läst dem eller fattat deras storhet, verkar inte ha någon större betydelse. Det framgår inte heller huruvida de gjort intryck på ministern själv.

Men det är bra att litteratur diskuteras för det finns stora svenska författare som har uttryckt väsentligheter. Tänkt och skrivit på svenska om svenska förhållanden. Och som platsar i en internationell kontext

Men det borde också finnas kanon för svensk konst. Att uttrycka sig i litteratur kan vara stort, men det kan vara lika stort och sublimt att uttrycka sig inom måleri och skulptur. Man uttrycker sig annorlunda och man uttrycker andra verkligheter, men manifesterar ändå ande, känslor, inspiration och själ på likartade sätt.

Dessutom är konst, måleri, skulptur och musik former av skapande som kan upplevas oberoende av språk. Alla nationer hyllar sin konstnärer. Norge, Munck, Nederländerna Van Gogh, Belgien Magritte, Frankrike Delacroix, etc.

Sverige försöker hävda sig i internationella sammanhang genom att lyfta fram Carl Larsson. Och Carl L har kvaliteter, de måste erkännas. Men nog är han en idylliker utan större visioner. Rickard Berg och Prins Eugen är ängsliga nationalromantiker, likaså Karl Nordström och Nils Kreuger. Och Liljefors verkar ha något alltför säljande i sina naturstudier. Även om han kan vara bra, jättebra.

Men Zorn har kvaliteter. Han har en briljant teknik, han kan mäta sig med Repin och Edelfeldt. Zorn kan måla hud och vatten så man förnimmer närvaron, han kan fånga ljus och stämningar. Men han kan också göra inträngande porträtt, visa att han uppfattat modellens psyke. Och han kan förmedla sensualitet och visa sin förståelse för och kärlek till kvinnan i sina akter. Hans gestaltning av Freja, fruktsamhetens gudinna är ett stort konstverk med en unik erotisk utstrålning.

Också Carl Milles är en svensk konstnär man kan vara stolt över. En annan tid, en annan sorts svenskhet, En modernist, en som upplevde den gryende modernismen, framtidstron, optimismen. Då man trodde att världen kunde bli bättre, människor friare. Då man sökte uttrycka sig i nya former. Då man trodde att elektricitet skulle bringa välstånd, att maskiner, bilar skulle ge människor frihet. Då allt var möjligt, rymden evig och människans möjligheter oändliga. Milles gestaltar sina visioner i tidens uttryck, tjugotalets, den begynnande funktionalismens. Men han laddar sina verk med visioner av gudar, av människans utsatthet, återger mänskliga psyken, deras storhet, deras karaktärer. Han gör det i marmor, i brons i sten. Milles är en annan konstnär svenskar kan vara stolta över att ha till landsman.

Det har funnits många stora svenska konstnärer. Roslin, Marcus Larsson, Osslund, Inge Schiöler, Vera Nilsson. Och det kanske finns många andra.

En konstnärlig kanon bör växa fram, diskuteras och inte bestämmas av bara en person. Utan även av kulturministern och kungen.
 

Av Jan Wiberg 17 jul 2013 09:14