sourze.se

Ungdom och respekt

Ungdomar kräver respekt, i synnerhet dessa ungdomar som bränner bilar och skolor, som vandaliserar och klottrar ner den offentliga miljön.

Varför skall man respektera dem? För att de är unga? För att de är snygga? För att de själva upplever sig som så häftiga? Jag är inte beredd att skänka dessa omogna människor,  med uppblåsta egon, någon respekt.

Jag har själv varit ung, snygg och tyckt mig vara häftig. Men när jag sökte respekt fick jag veta att jag inte hade presterat något värt att respekteras. Jag fick lära  mig att respekt måste man göra sig förtjänt av. Erövra genom att visa att man kan något, kan spela fiol, måla tavlor, att man kan uttrycka sig. Man blir respekterad om man disputerat, om man kan ta hand om en familj, om man kan försörja sig, om man är en bra människa. Respekt  är inget man kan kräva, det är något som människor skänker, ger till den de tycker är värd det. Jag fick lära mig veta hut i min omogna  ungdom. Fick veta att mitt ego inte var större eller märkvärdigare än någon annans. Åtminstone till dess jag kunde  kunde visa det, egot, mina känslor, mina tankar, i etablerad form.

Dessa stöddiga ligister i Husby, Rinkeby, Rosengård, Kortedala uppför  sig som destruktiva barn.  Skyller sina olyckor på samhället, på polisen,  på strukturellt förtryck. I stället för att inse att man har  eget ansvar för sitt liv, att man kan  tackla sin situation på ett intelligent sätt, att livet inte är lätt för någon. Det är inte meningen att det skall vara lätt. Man måste leva ändå, göra sitt bästa för sin existens. Och inte skylla på andra eller  ta ut sina frustrationer på andra. Och andras egendom.

Dessa vilsna ungdomar i förorterna bör uppfostras och bringas till mognad i stället  för att glorifieras av upplagefixerade massmedia,  mutas till anpassning av eftergivna  myndigheter eller bejakas av välvilliga idioter

Det vimlar av vilsna  ungdomar i vår samhälle. Ungdomar  bränner inte bara ner skolor, de begår självmord, de dras med ångestnevroser, de är deprimerade, de missbrukar. Vår tid saknar  gudsuppfattningar, ideal, föredömen och moral. Den värld vi  lever i saknar mening och mål, och framtiden är hotfull.
Det är beklagligt att den generation jag själv tillhör lämnar över en sådan  verklighet till ungdomen. Vi visste  inte bättre, vi var inte heller fria i förhållande till föregående samhällen. Vi  sextiiotalister tyckte våra protester var berättigade och ideal riktiga. Men vi ville inte att det skulle bli så här. Att ekonomi skulle styra över utvecklingen, att  människor skulle korrumperas, att media  skulle arbeta  på att fördumma oss,  myndigheter  snöpa oss. Vi ville inte att  världen skulle bli hård och förljugen, vi ville inte bli lata och bekväma.

Om dessa ungdomar brände bilar i protest mot bilism skulle deras aktioner var mer respektabla. Det finns i vår värld  viktiga och värdiga saker att kämpa för. Det borde man få dessa vilsna ungdomar att inse.


Om författaren

Författare:
Jan Wiberg

Om artikeln

Publicerad: 01 jul 2013 08:08

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: