Foto: flickr/Grmisiti (BY CC 2.0) 

Kvinnor från Venus och män från Moore

Igår läste jag en artikel som gjorde mig ganska arg och bedrövad. 10 filmer du inte ska se på första dejten av Johan Kransvik på Moore ("Sveriges största livsstilsportal för män"). I artikeln får vi bland annat veta att tjejer inte gillar actionfilmer, zombies eller filmer om sport. Kransvik menar också att Inception bör undvikas, då den är alldeles för komplicerad för en tjej att förstå: "Om du vill höra '-Men vaddå, jag fattar inte' en gång var tionde minut så be my guest."

Ytterligare en provocerande detalj i Kransviks artikel, är att han använder ordet "gay" som ett nedsättande begrepp för något han tycker är dåligt, det vill säga Twilight. Det sättet att använda ordet är stötande och borde ha upphört för väldigt längesedan.

Jag kritiserade Johan Kransvik via Twitter och ifrågasatte hans krönika, varpå han svarade att han kommer att bemöta kritiken i sin blogg så snart han kan. Det kändes inte riktigt tillfredsställande. Jag har nämligen en ganska tydlig föreställning om hur det försvaret kommer att se ut. Att det bara handlar om humor. Att det är skrivet "med glimten i ögat". Kanske några vaga undanflyktsord som satir, sarkasm eller ironi - ord som helt har börjat tömmas på innebörd eftersom de ständigt missbrukas av människor som vill efterhandslegitimera något dumt de har skrivit.

Om Kransvik inte väljer just den retoriska vägen, finns det en annan - mindre sympatisk - som sexister gärna viker in på då de känner sig trängda: "Anfall är bästa försvar." Är man en anonym kommentarskrivare i sociala medier kan detta anfall ta sig uttryck i förtjusande meningar som: "Har du inget liv eller? Gå och raka benen, feministflata!", en uppmaning om att "suga kuk" eller i alla fall "få lite kuk", då detta ständigt är något som tycks fattas oss kvinnor som har åsikter om saker och ting, enligt dessa män.

Nej, jag tror absolut inte att Kransvik skulle sänka sig till den nivån och jag hoppas att han inte vill det heller. Men det finns en artigare version av den här typen av avfärdande, som gestaltar sig ungefär så här: "Ojoj, nu har jag visst gjort feministerna upprörda! Vad kul att jag har skrivit något som arga tjejer rasar över på Twitter och Facebook! Synd att de inte har något bättre för sig, men jag är förstås smickrad." Och så vidare. Illa dold stolthet över att ha åstadkommit ett plask i mediepoolen, kombinerad med en ovilja att ta någon som helst kritik på allvar.

Är det kanske den vägen du tänker välja, Kransvik? Jag bara gissar här.

Hur som helst. Att använda sexism i humorsyfte har väl inte känts hett på ganska länge, om vi ska vara ärliga. Det är ingenting de skarpaste komikerna längre sysslar med, och höhö-skämten tycks alltmer ha förpassats till böcker avsedda för toalettläsning (insert uppenbart skämt här) och sista-minuten-ihopkastade bröllopsmiddagsprogram skrivna i Comic Sans.

Det är nämligen inte längre bara feminister som blir provocerade av idéer om att män är ociviliserade rövhål som vill sitta framför TV:n och gräva sig i skrevet medan kvinnor serverar dem lagom kyld öl enbart iklädda förkläde, höga klackar och ett leende. Det handlar inte bara om politisk och social medvetenhet, utan även om att människor faktiskt inte kan relatera så värst mycket till dessa trötta stereotyper längre.

För medan Moore och dylika varianter av "herrmedier" desperat fortsätter pumpa ut budskap om att män är kungar från Mars och kvinnor är tramsiga små pigor från Venus, satta på jorden att behaga de förstnämnda, har samhället till ganska stor del... gått vidare. Inte för att vi på något sätt har uppnått jämlikhet eller utrotat sexismen ännu. Men människor som är säkra i sig själva har i allt större utsträckning börjat förkasta idéer om vad de får och inte får vara, eller gilla, eller ägna sig åt, baserat på kön.

Om vi är på rätt väg, varför är det då viktigt för mig att skriva den här krönikan? Varför kan jag inte lämna Kransviks sexistiska artikel flytande i den lilla mediepöl av cyberrymden där jag hittade den?

Jo, för det finns fortfarande väldigt många människor i det här landet som lever i en mental könssegregation, som händelsvis också råkar vara målgruppen för den här typen av texter vars huvudsakliga poäng är att göra sig lustig över upplevda skillnader mellan könen och cementera dem ytterligare. De riktar sig till människor som fortfarande inte har fattat varför det är ett problem att utmåla kvinnor som korkade och mindre vetande, och vilka konsekvenser det kan få när unkna värderingar ur "skojiga" artiklar appliceras i andra kontexter som skola, arbetsliv och privata relationer.

Vi kan prata om personligt ansvar, att det är upp till varje människa att förstå att vad de läser i en "humorartikel" inte har någonting med verkligheten att göra och inte bör ageras efter i något sammanhang. Men så enkelt är det förstås inte. Relationen människa och media har fler nivåer än Inception (i den mån jag förstod filmen - jag är ju trots allt kvinna), och den media vi konsumerar påverkar oss mer än vi själva har möjlighet att vara medvetna om.

Artiklar som Kransviks kommer naturligtvis inte att finna fotfäste hos någon självsäker, identitetsstark människa som redan har genomskådat Mars/Venus-myten. Men den kommer att tilltala personer som känner ett starkt behov av att få bli bekräftade i sin "manlighet", att tillhöra ett heteronormativt kollektiv där "vi män" tittar på "dom andra" (kvinnor, homosexuella) och dunkar rygg över att tillhöra det översta skiktet, den upplysta gruppen, de största och bästa. Ytterligare ett hinder på vägen mot respekt och jämlikhet. Ytterligare en indriven kil där det inte borde finnas någon. Ytterligare en pytteliten, urblekt pusselbit i den sorgliga helheten av diskriminering, trakasserier och hat som män med uppblåsta egon anser sig ha rätt att utöva mot grupper de föraktar.

Jag ska inte sänka mig till att tala om något så självklart som att tjejer visst gillar zombies, action och sport. Men, i väntan på ditt svar, Kransvik - ärligt talat? Tyckte du att Inception var så krånglig och svår att förstå?

Vi kan väl åtminstone snacka Mulholland Dr. nästa gång?

Av Malin Michea 01 jul 2013 14:12