Husby: Drivkrafterna bakom upploppen

Med facit i handen, talar man om segregation, kriminalitet, uttråkade ungdomar, missriktad polisbrutalitet och utanförskapszoner.

Som boende i stadsdelen Kista, i norra Stockholm, med anknytning till Husby Centrum, bevittnade jag upploppen som ungdomarna vart med och startade och såg en del bränder och stenar kastas mot polis bussar, med åskådare som om det vart midsommar. Medierna talar inte om sammanhållningen och drivkrafterna som sprids runt av eldsjälar som vare sig vill drabba samman med ordningsmakt eller skapa någon egentlig förstörelse. Till en viss del handlar det om brist på aktiviteter och avsaknad av utbildning, men det är fel att rikta detta till dessa zoner där bilar brann.

Det handlar inte om en skev bild av Sverige eller psykopatgäng som vill hitta på buss, även fast man lätt kan ryckas med, det har jag själv bevittnat och även många barnfamiljer. De flesta i förorterna hade inte ens lagt märke till vad som pågick om det inte hade varit så att ungdomarna istället tog upp kampen i dryggt en vecka och hela husgårdar, garager och parkeringar drabbades och vi blev uppväckta. Istället fick vi insikt om att något pågick, och dessa ungdomsgäng sökte inte att störa sin omgivning i flera nätter heller, utan aktiviteterna förflyttades också, förutom de ställen där det startade och dit allas uppmärksamhet riktades mot, runtom Husby Centrum.

Dessa drivkrafter har gjort många medvetna om en våldsspiral som pågår framför våra ögon och där brutalitet och ignorans från politikernas, tjänstemännens och polisens sida inte når ut till den allmänna massan, även fast i medierna rapporteras allt detta om. Och ungdomarna kan också ha förstått, precis som de som fick bevittna, att många bland allmänheten kommer aldrig att vara medvetna om vad som pågår. En sak är att läsa om det i tidningarna, men en annan sak är det att uppleva det. Och när det håller i sig, förstår även den minsta barnet på gården, liksom den äldste, att polisen gör fel många gånger och att lagar som följs är också vara till för att brytas.

Polis brutalitet, räddningsaktioner, onödiga tillslag och grova tjänstefel flyter förbi, till synes helt ostraffade i jämförelse till vad en del människor tillsammans med sina familjer får utstå.

För även fast man hör talas om detta i förorten, har en del nu förstått att såsom man väckt gård efter gård och erbjöd insyn, kan man inte föreställa sig det som många ungdomar och deras familjer får utstå. Polisen röjer fram också. Polisen stör också. Polisen är inte alltid snäll. Och om man inte vet, utan bara hör talas om, är det svårt att agera för en del, men än svårare att hantera och utstå all press, förstörelse, stress och trakasseri som systematisk kan förekomma. För ibland ger sig polisen inte.

Megafonen talade om att det var polisen som startade det hela och sedan har vissa sidor anfallit dem. Det är helt fel väg att gå, anser jag. Megafonen försvarade förortens folk och stöttade dem, och inte genom att uppmuntra till gatuvåld. Det är såna eldsjälar som var och en kan hitta stöd hos och tydligen försvar när man inte vet om hjälp finns att hitta. Märk hur allas ögon riktade sig mot dem under dagarnas början.

Att också kalla dessa zoner för förorter kan ibland vara fel av den enkla anledningen att Husby tillhör, enligt SL, Zon A och stadsdelen Kista, vilket gör det till ett område av Stockholm. Glöm inte det, för ungdomarna kan visst bete sig och de är ingen mindre än Stockholmare.

Förort har blivit ett fullt ord i mångas ögon. Men för de som bor här kan det vara frihet och nyskapande.

Av Alexandru Cornita 06 jun 2013 06:00