Utförsäkringarna och dess dystra konsekvenser

1995 beslutade riksdagen enhälligt att sjukförsäkringen skulle "renodlas". Det innebar att Försäkringskassan, FK, skulle bortse från sociala och arbetsmässiga förhållanden. Enbart medicinska förhållanden skulle gälla. Läkarna var kritiska. Det fick svåra konsekvenser för många, inte minst kvinnor som mer än män sjukskrivs av psykosociala skäl, vilket forskning har visat.

Före oktober 1991 kunde personer över 60 år beviljas förtidspension av rena arbetsmarknadsskäl. Personer som varit sjukskrivna lång tid kunde få förtidspension istället för att omskolas, flytta runt och konkurrera med yngre på arbetsmarknaden. Regelsystemet hade dittills varit utformat på så sätt.

Men när "renodlingen" infördes ledde det till att FK skulle bortse från sociala och arbetsmässiga orsaker. Det fick allvarliga konsekvenser för tusentals. Tidigare hade sociala och arbetsmässiga förhållanden vägts in. Till exempel hög ålder eller psykosociala orsaker.

Här ett exempel på konsekvenserna. En 40-årig kvinna bedömdes av Riksförsäkringsverkets RFV eget sjukhus, i Tranås 2005, ha högst 50 procents arbetsförmåga. Kvinnan fick sjukpension på halvtid och klarade, trots trötthet och stress, ett halvtidsjobb med lönebidrag.

Men så svängde den politiska pendeln. FK förlorade ett av sina viktigaste verktyg, nämligen möjligheten att gå in och förtidspensionera om personens arbetsförmåga inte ansågs räcka till mer än halvtid. Nu gällde inte längre den bedömning som RFV i Tranås hade gjort av kvinnans situation. FK är idag ett politiskt verktyg vars bedömningar ibland kan få oerhörda konsekvenser för den enskilde.

Kvinnan förlorade sin sjukpension på halvtid och skulle söka jobb på heltid. Även om jobbet bara fanns fiktivt - en påhittad arbetsmarknad. Hon fick inget jobb och ingen rehabilitering. Hon orkade inte utan utförsäkrades. Det blev socialbidrag och utsatthet. Även barnen drabbades. Den situationen delar hon med många tusentals andra idag. Ett resultat av"renodlingens" konsekvenser. Var ligger samhällsvinsten i detta?

Bilden av de sjukskrivna som fuskare och inbillningssjuka vann framgång i början av 2000-talet. Media har starkt bidragit till den negativa bilden. "Överutnyttjande" ett flitigt använt ord berodde förmodligen mer på rehabiliteringssystemets kollaps - än på generösa sjukförsäkringssystem. En del blev till och med "nollklassade". Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron

Chanserna till arbetsanpassning försämrades drastiskt. Varken staten eller arbetsgivaren erbjöd någon hjälp. Stora skaror, åtskilliga tusen, blev kvar i systemet. Sjukfrånvaroproblemets framgångar på dagordningen har varierat.

Men det var inte antalet sjukskrivningar, vilket har framhållits, som ökade mellan 1996 och 2002. Sjukskrivningsperioderna blev längre - inte att fler blev sjukskrivna. De sjuka fick ingen hjälp. Ingen, varken politiker, arbetsgivare eller staten, tog ansvar. Ingen förde - eller för idag - med kraft dessa utsatta personers talan. Utanförskapet har ökat. Detsamma gäller Fas 3. Alliansen har i två val beskrivit Socialdemokraterna som ett bidragsparti. Det håller inte längre.

Nu måste frågan debatteras offentligt. Alliansen har nämligen flyttat över sjuka och utförsäkrade från A-kassan och FK till andra bidragssystem, bland annat socialbidrag vilket belastar kommunernas ekonomi. Eller Fas 3. Alliansen har utvecklats till ett bidragsparti. Vi befinner oss i en formlig bidragsexplosion! I Reinfeldts Sverige gäller bidragslinjen.

Alliansen framhåller ständigt att 144 personer förtidspensionerades per dag när Socialdemokraterna hade makten. Men rörde det sig om heltid, eller 25 procent, 50 procent eller 75 procent? Forskare nämner 55 personer per dag. Antalet bör utredas.

Nu måste oppositionen ta bidragsdebatten med Reinfeldt och Alliansen. Och denna gång i tid före valet. Idag är situationen för de utförsäkrade från A-kassa och sjukförsäkring värre än någonsin. Oppositionen - ta bidragsdebatten! Visa på alternativ!

Av Eivor Karlsson 15 maj 2013 06:00