Filosofisk fasta

Enligt kristen tradition är fasta tiden då man försakar lyx och avstår från onödigheter. För mig är askes inte tidsbunden. Här följer en lista på saker jag försöker avstå från hela året.

BONDING. Ordet har inget med bönder att göra utan handlar om att söka erkännande och bekräftelse i grupp. Vattendroppen vill inte vara ensam utan uppgå i en pöl. Gemenskapen behöver inte vara genuin, skengemenskap räcker. Ett modernt exempel är att "gilla" något på Facebook, särskilt om 100 andra också gillar saken.

Men antingen är vi själsfränder eller så är vi det inte. Att anpassa sig, göra om sig för att smälta in i en inbillad gemenskap kostar mer än det smakar. En dålig affär. Alltså avstår jag från bonding.

UPPTRAMPADE TANKESPÅR. Att tänka det många redan tänkt är ett slags intellektuell lättja. Man snappar upp en tanke man gillar och satsar på den, som på en häst. "Ja, just så är det!" Men man tillför inget nytt till världen utan förstärker bara det existerande, ofta det dumma.

Skapelsen syftar till variation och mångfald, så varför bli en imitatör av andra, som kanske också imiterar andra? Rena ekokammaren. Talkörer ger en varm gemenskap, men den värmen avstår jag från. Står hellre i kylan och tänker efter eget huvud.

Det kan alla göra. Men det krävs en viss kaxighet för att avvika från den breda tankevägen.

IRRITATION. Av alla hål i det mänskliga psykets båt torde irritation vara den vanligaste. Varje dag får jag otaliga inviter till irritation. Jag försöker tacka nej till alla; jag vill inte gå på festen.

För det ÄR en fest att bli irriterad. Handen på hjärtat, tänk så skönt det är att bli indignerad, förnärmad, förbannad, att skrika till. Nåja, vi är i Sverige. Inga skrik, lite grimaserar bara.

Jag förespråkar inte en stum värld men vill inte ha irritation som gäst. Den stjäl min kanske viktigaste ägodel: sinnesro. Jag värderar sinnesro högre än drama, svalt lugnt högre än hett hets.

En visdomslärare jämförde honung med vatten. Vatten skvätter hit och dit medan honung är svårrubbad, trögflytande. Jag vill vara honung.

FÖRHASTADE SLUTSATSER. Min arbetshypotes är att de flesta slutsatser är förhastade. Det finns en utsiktspost med hög, klar luft. Jag kallar den Jag Vet Inte-tornet. Där är det bäst att stå.

Men många får svindel i tornet och måste springa ner i dalen. Där i dimman ser man visserligen nästan ingenting, men man slipper i alla fall känslan av tomhet.

Fast om vi tänker efter är ignorans vårt naturliga tillstånd. Det mesta vi "vet" är påståenden eller teorier som ändras och uppgraderas varannan månad.

Men - det spelar ingen roll. Vi byter äkta ignorans och ärlig tomhetskänsla släkt med nyfikenhet mot inbillad mättnad, mot den ljuva känslan av att VETA genom förhastade slutsatser. “Det måste ju vara så..." "Ja men då ÄR han skyldig!"

Saken handlar om integritet. Varje gång jag "köper" en idé säljer jag i själva verket en bit av min mark. Det är inte jag som "köper" idén, det är den som äter upp mig. Och jag vill inte bli uppäten.

Sådan är alltså min icke säsongsbundna fasta. Så försöker jag leva la dolce vita, det honungsljuva filosofiska livet.

Av Ladislaus Horatius 15 maj 2013 06:00