Tala är guld, tiga är silver

Det är svårt att inte lägga märke till hur snabbt människor hugger till på diverse stereotyper angående ens politiska färg. Det oavsett om man faktiskt är av den upplevda färgen eller inte. Rädsla över att säga sin åsikt är inte något som skrämmer mig, men diskussioner gynnas sällan av att människor redan innan jag talat klart vet vad jag tycker och inte. Speciellt om de högljutt börjar driva opinion om ens påstådda stalinistiska eller fascistiska lutningar bland resten av sällskapet.

Att vara feg nog att hålla tyst för att man räds att tolkas tillhöra "fel grupp" är en relativt obefogad rädsla i vårt avlånga land. Om du är religionskritiker, var då inte rädd att kritisera islam trots att du kan komma misstänkas att vara nationalist av några paragrafryttare som helt plötsligt drabbas av moralpanik. Om man trots dina invändningar väljer att dra slutsatsen att du avskyr människor av annorlunda trosuppfattning eller hudfärg så är det trångsynt å deras vägnar. Inte dina.

Jag minns att Christopher Hitchens som var en opinionerad person i sig, sade att den omdiskuterade författaren Ayn Rands filosofi Objektivism inte direkt är av någon nytta, då själviskhet är en "dygd" som inte behöver förstärkas bland människor. Något jag håller med om. Däremot kan jag inte annat än att också hålla med om Rands tvivelaktiga lära när den talar om att man ska uppnå sitt förnuftiga egenintresse. I alla fall när det kommer till att våga säga det man tycker.

Var inte rädd att uttala dig om saker som kollektivt sett inte är helt rumsrena. Att anpassa sig efter den typen av politisk korrekthet till skillnad från den falska Sverigedemokratiska särarten är i det närmaste något som man skulle kunna beskriva som bli dömd för ett tankebrott. Att du på något sätt blir dömd för en handling genom att endast ha talat om den.

Orättvisan att känna att man måste förhindra sig själv från att tala om det man vill tala om är större än att bli felaktigt åtalad för ett brott. Det är rent ut sagt totalitärt. Trots detta är det en orättvisa som är lättbekämpad. Den tystnad du själv har orsakat kan du själv också bryta. De första terapeutiska stegen ut ur tystnaden kan vara skrämmande; att kunna tala fritt om sina innersta tankar är berusningsmedel nog att döva rädslan.

Av Johan T-Katiska 24 apr 2013 06:00