Demokratin och dess inre fiende

Det finns en paradox som dyker upp emellanåt, då tal om våld och hot mot poliser förekommer:

"Att ge sig på en polis är ett hot mot demokratin."

Lägg märke till ordvalet; inte ett brott mot demokratin, utan hot.

Hösten 1999, Malexander-året, sitter en polis i dåvarande debattprogrammet "Svart på vitt" och kommenterar förlusten av sina två kollegor med: "Jag känner både hat och vrede när jag ser och tänker på gärningspersonerna."

Det är hårda ord och ett kontroversiellt uttalande från demokratins tjänare, rätt om det rör sig om kollegor - med reservation för konsekvenserna om fler och fler poliser riskerar livet vid ett alltmer utbrett polisvåld. Detta våld utgör ändå inte i sig ett absolut hot mot den svenska demokratin, och det tack vare avsaknad av uttalat mål: Polismyndigheten.

Om det är så, räcker det ändå inte för att ett demokratiskt styrelseskick bör anses hotat. Varför? Det demokratiska systemet består inte av en enda institution med uppdrag att värna dess värden, utan flera. Hot mot varje sådan institution och dess tjänstemän bör betraktas utifrån hänsyn till lika intresse.

Det finns förvisso skäl till olika behandling av demokratin och rättvisans tjänare, utifrån respektive status. Hot och våld mot politiker åklagare, domare och advokater bör ses allvarligare än brott emot offentliga tjänstemän. Dessa hot utgör i sin tur indirekt fara för yttrandefriheten och den parlamentariska beslutsprocessen. Då ämbetsmän inom domstolar utsätts för hot är det också avsevärt allvarligare, ty hindras lagens tjänstemän att fastställa domar, utifrån demokratisk grund, riskerar hela rättsamhället att haverera.

Med anledning av en illa behandlad klient "varnar" advokat Mats Johansson i Göteborg "för västkustens tullare" på Expressen Debatt den 14 april. En man som kört in på ett område för att visa en bil han tänkt köpa, anfalls av maskerade män som han - med all rätt - tror är rånare. Han slits ur bilen och legitimeras därefter av "rånarna" som tulltjänstemän och förs till 17 timmars förhör. Därefter visar det sig att tullarna gripit fel person, vid det område de bevakar på grund av en smuggelliga. Förödmjukad söker mannen ersättning från JK, för de timmar han suttit oskyldigt häktad, men eftersom det inte varit ett dygn utgår ingen ersättning. Han vänder sig då till Tullverket för skadestånd, för bilen han i frustration backat in i en betongvägg av rädsla för "rånarna" - nada!

Advokat Mats Johansson uppmanar nu Tullverket att "göra rätt för sig", för det felsteg ämbetsverket begått. Är det acceptabelt med maskerade myndighetsmän som anfaller oskyldiga medborgare och får dessa att köra in i betongväggar? Är maskerade tjänstemän förenligt med en öppen demokrati?

För en sann grunddemokrat har åtminstone dessa tulltjänstemän och myndigheten riskerat sin trovärdighet som institution i rättssamhället. Varje liknande felsteg från såväl polis som övriga offentliga tjänstemän utgör ett större hot mot demokratin och är en farligare inre fiende, än medborgaren i sig.

Av Yohannis Petersson 18 apr 2013 06:00