Industrins sega lönenormer

Nu har fack och arbetsgivare inom industrin träffat löneavtal och därmed satt normen, "märket" för löneutrymmet för övriga områden under de närmaste tre åren. Det kommer att stå 6,8 procent i alla avtal om än med vissa manipulationer. Normen anses hålla inflationen i schack och trygga reallönerna. Men den riskerar också att motverka individuell och differentierad lönesättning mellan företag och mellan individer och skapa behov av räddningsaktioner.

Alltmer högljudda krav ställs på att höja lönerna för välutbildade grupper som har liknande befattningar, till exempel lärarna och sjuksköterskorna. Regeringen har till exempel ställt upp med 850 miljoner per år till kommunerna för att skapa befordringstjänsterna lektorer och förstelärare.

DN:s chefredaktör uppmanar staten att ge lärarna ett engångsbelopp om 10 000 per månad för att höja lärarnas status.

Stefan Löfvén kräver tillsammans med Lärarförbundets ordförande Eva Sirén, en särskild satsning på lärarna. Metall som har varit med att avtala om märket säger nu som stöd för Kommunals förhandlingar att det skapats två märken, det andra som stöd för lågavlönades höjningar i kronor istället för procent.

Företag, organisationer och branscher har olika behov att belöna sina medarbetares prestationer och resultat. Normen uppfattas alltmer som ett allmänt påbud på arbetsplats efter arbetsplats. Alla kan och ska inte få genomsnittet men de som inte får 2,1 procent de kommande åren kommer att känna sig undervärderade.

Tre stora, ytterst strejkvilliga förbund står utanför normavtalet. Transport, Elektrikerna och Seko, som numera har gruvarbetarna som medlemmar. De har redan varslat om strejk.

En ung, välutbildad och karriärsugen person gör klokt i att hålla sin CV ständigt uppdaterad och gå från jobb till jobb för att få betalt för sin arbetslust, utveckling och produktivitet. Alternativ är en lönekarriär om 1-2 procent per år. Detsamma gäller för stora homogena grupper.

Det är givet att reallöneökningarna i stort inte kan avvika från exportindustrins. Men dynamiska organisationer med anställda som är avsevärt bättre utbildade än tidigare, betalar sina lönehöjningar med ökad produktivitet och kraftiga kompetensökningar år efter år efter sin examen. Äldre organisationer som genomgår generationsväxlingar har ännu större möjligheter att premiera personer som sätts på allt mer kvalificerade uppgifter. Sådana höjningar är nu som tidigare "icke nivåhöjande".

Av Sten O. Andersson 11 apr 2013 17:25