Om asyl och etik

Den före detta statsministern Ingvar Carlssons sista strid bestod i att nyåret 1996 utvisa den kurdiska familjen Sincari till Diyarbakir i Turkiet. Orsaken var att familjen inte beviljats fortsatt uppehållstillstånd, och en tid efter utvisandet till hemlandet framstod den fakta som vänner och bekanta uppgivit, som inkorrekt.

Statsminister Reinfeldt kommenterar alliansregeringens beslut om konsekventare utvisningsärenden framöver, i Agenda den 17 mars, med att det förefaller som märkligt om vi tvingas legitimera att människor som fått avslagna ansökningar, beviljas dessa av myndigheter - bara de lyckas gömma sig väl.

Om enad majoritet i landets främsta, demokratiska församling har beslutat om reglerad asyl- och flyktingmottagning, bör det följas. Det för naturligtvis med sig känslomässiga reaktioner vid sociala splittringar mellan de utvisningshotade som rotat sig samhället med svenskar. Men är emotionella och subjektiva faktorer verkligen acceptabla att fatta juridiska beslut ifrån? Ett rättssystem bör väl vila på lagar som speglar moral och ansvar ETIK, kontra sunt förnuft, konsekvens och objektivitet vid straff - och myndighetsutövning. För att dessa hörnstenar ska spegla rättssystemet bör inte emotionella hänsyn vidtas inom juridiken, på grund av subjektivitet. Låt säga 10 personer gömmer sig i landet, efter att ha fått avslag från svenska staten, varav 8 hittas och skickas tillbaka reglementsenligt till hemlandet. Är det då moraliskt försvarbart att två stycken beviljas permanent uppehållstillstånd, tack vare politiska påtryckningar, medan en majoritet döms till sämre öde för att uppfylla svensk byråkrati?

För den som dessutom är anhängare av nyttomoralläran, utilitarismen, förefaller detta fenomen djupt oetiskt; varför ska en större mängd människor utsättas för socialt lidande, medan en minoritet undkommer? Svenskt rättssystem brukar vila på valspråket "inför lagen är vi alla lika". Huruvida det är sant finns orsak att diskutera. Ett betydligt mer realistiskt förhållningssätt är då filosofen och utilitaristen Peter Singers princip om "hänsynstagande till lika intresse för samtliga berörda", då det är möjligt. Denna princip går att tillämpa både ur positiva och negativa utgångspunkter. De negativa skulle kunna utmärka sig, genom att legitimera statens utvisningsbeslut med "hänsyn till lika intresse" för de drabbade, men i negativ form.

Av Yohannis Petersson 21 mar 2013 06:00