Brott, brått och straff

Vi teoretiserar då och då, här på kommentarsplatserna på Sourze, om brott och straff. Somliga hävdar att alla straff är av ondo, släpp fångarna loss, vädja till människans medfödda känsla för moral och det som rätt och riktigt är. De bortser helt från att det arbetande folket måste skyddas från dem som inte vill anpassa sig till gängse livsföring. Somliga är beredda att stjäla, hota och misshandla för sitt stulna revir och till och med kan tänkas mörda för att tysta vittnen till ogärningarna, begångna för sin försörjning. Varför babblar dessa vänner av oordning och ospecificerad godhet om allas rättsuppfattning och moral när alla VET att alltför många saknar eller ignorerar dessa sina känslor för samhällsbyggets framtid? Dubbla lås, kasta nyckeln. Vatten och bröd på lyxhotellen, där numera en fånges lunch kostar det dubbla mot en skollunch.

Många önskar att rättsvårdande myndigheter snabbt får ökade befogenheter att låsa in dessa kvasivarelser vars nöje och försörjning är att sätta käppar i samhällets hjul. Medborgaren vill gärna känna mera trygghet i det som han lärde sig är HANS samhälle. Känna att jag TÖRS åka tunnelbana en sen fredagskväll. Jag vågar tanka min bil ensam på macken utan att någon hotar sig till mitt bensinkort eller kanske mina bilnycklar.

När polisen visar lejonklon och jagar ett par kända kriminella, två ynglingar som gjort otaliga medmänniskor ledsna och rädda. De har hotat, stulit och helt struntat i samhällsordningen och den agenda som gäller medmänniskorna. I förakt för polisens stopptecken passerar de i hög fart givna stoppsignaler för att med sin trafikfarliga, obesiktigade skrotbil hamna i en sjö.

Ett straff verkställdes där, kanske ett gudomligt sådant. Vad hade rättshantering och rehabilitering av dessa gossar i tjugoårsåldern kostat samhället i 50 år framåt? Om deras bil haft bromsar nog för att stanna på brokanten i stället för på sjöbotten hade affären kostat oss, låt oss tänka, kanske en halv miljard ytterligare räknat till pensionsåldern?

Mediaträsket puttrar omedelbart igång till gängse kvasitemperatur och alla grodorna däri kväker om polisens SKULD i frågan. Inga biljakter efter folk som haft en taskig barndom, aj och fy. Numera har slapphet och missriktad godhet vänt sig mot rättsvårdande myndigheter. Våra poliser vågar inte ingripa mot slöddret för tjyvarna känner sig kränkta och polisen måste gå i krisgrupper mot sina skuldkänslor.

Själv vet jag mycket väl hur man känner sig som brottsoffer. Man skriker: "POLIS! HJÄLP!"

Men polisen kan inte komma idag. De sitter i terapisamtal.

Av Lennart Lundwall 21 mar 2013 06:00