Hettan, fyra

Hettan



Flughjärtat

På bussen simpel som vanligt trots att jag är vacker, vill ha en/dig kvinna och
inte knulla bara titta och gråta mot bröst, spegla vitt mott vitt, kött, kanske le om
morgonen; kärlek är ondska, det är därför jag är stenhård, förbannad och förtvivlad.

Ja det här hände igår, kunde inte tro vad jag såg när jag såg dig och jag vet inte vem
du är. Du var i högsta grad mörk och äldre än mig, inget litet kön som springer mellan
solen och månen, ingen känslodemon snarare vackerlugn som den första frosten och
stillheten vid älven.

Flughjärtat slog hårt i mina händer när min syster skar upp sina handleder, du borde
veta att jag räddade henne. Hon bodde i ett källarrum med grönmålade stenväggar,
jag bodde också där en gång, hade hon inte varit min syster så hade vi varit perfekta
för varandra.

Du ser ut som en syster jag vill att du blir min men jag vet inte vem du är. Mellan
dig och mig sitter en äldre kvinna och solen slår hårt mot hennes ögon, hela bussen
gungar. Om jag frågar dig vad klockan är så är det för att jag vill att du skall röra vid
mina handleder alldeles lätt så att jag kan känna ditt blod mot mitt genom dina ljusa
ömtåliga fingertoppar.





Ifall du skulle fråga mig någonting mellan himmel och jord kanske jag kolar vippen
på pricken mest troligt; mer iskall glädje ormtunga feg idioti oförmåga, någonting
mitt i mellan som inte finns. Dansar inte från stjärna till stjärna, ramlar och glömmer
bort mitt minne. Det tar alltid några sekunder för mig att inse att jag inte befinner mig
djupt nere i en brunn när jag vaknar.

Kanske kan prata om vädret eller ljuga om författare film och flator som vänner; tala
om frihet ur ett inlåst perspektiv. Eftersom din slöja är Cioranblå kan jag berätta för
dig att Medina var en cool stad men att jag mer går på kalif Alis linje. Varför i helvete
skulle jag göra det, fan är det här, hur pratar man egentligen, tänker?

Jag bryr mig, vill ha både kropp och själ i egen ägo ? tillåten att överlåta mig till
någon och ändå ha lite kvar; inte skrika sönder morgonen och tiga ihjäl dagen.
Mörkbruna ögon, fragila ögonbryn. Du klev av jag blev kvar, plågad av ingenting som
aldrig hände.

Du skall också veta att jag vill bli älskad även om livet är riggat, predestinerat och
du är en fiktiv karaktär. Så länge jag inte vet någonting vet jag det inte och så länge
jag vet något annat tänker jag på något annat även om allt händer på samma gång
och händelserna går händelserna i förväg, bakvägen, tiden är ett hålrum, kärleken ett
cyklonsug och dina läppar kan många språk.

I brist på att någon är i min närhet lyssnar jag på Vato med Snoop, det får
symbolisera min avsky inför tanken som fenomen, kärleksbristen, syrebristen, slutet.


Järnväg

född staty. skulle visa sig
var en vig staty jag blundar
tittar inåt och gungar till musiken;

du bor inte i mig så dra stick dö dunsta
det här lilla rummet kan jag väl
få ha för mig själv och
den här lilla flamman kan väl få bränna hål
på blanka pappersark,
en stund till?

öppnar ögonen står ännu vid järnvägspåret
om jag kommer tillbaka så blir det synd om någon
och järnverkssjälen har funnits för länge
för att falla genom tårar nu mer eller tänka på mig själv
på ett sorgligt sätt böckerna vintern kvalen
sommarbrisen paniken

allt känns etcetera whatever

men med en bitter eftersmak ingen kunde acceptera
mig för jag kunde inte acceptera att bli accepterad
och nu svävar en mås över mitt huvud och den skriker
jag är inte rädd mitt sinne är så öppet nu jag tror jag kommer
att bli den där måsen om några minuter efter jag dött
jag kan tro vad jag vill utan att tänka efter nu jag lovar


Angelitos Negros

Vit demon, sfär ?
Ja, skuggan bara rullar
Genom drömmens själviska barn.


Passerar skelettet
Ungdomligt bortom sinnen
Lyser röd frank eld:


?Talar tyst om tystnad
Viskar skönt
Om förbannad sanning?


Pappersarket satt på eken
Vid kyrkobyns ryggrad
Kastade skugga


Över febrigt läsande ungkött;


Sitt, på bänken där borta,


Låt dina ögon jaga
Ekot av ljusets kontur


Läppja dig själv
När du blir evig,
Frodiga sommarlycka ?


Du är kraften, du har rytmen, du är koden, du har slaktat djuren;


andas väggar, andas, andas
stjärnregn och vackra obetydliga strofer:


du är bara varm



Pilgrimstunga cyklonsuget i din bleka bröstkorgs nåldyna,
i mitt bröst
det knastrar i sorgset universum i våra ensamma möten
som om mitt huvud stack hål
i stjärnhimmelen när ditt leende
möter min avsky blöder mullen
under mina fötter när jag trampar
dy i ditt hjärta och ser en mörk gestalt
med ett tandlöst clowngrin som skuggar
tystnaden bestämt
skrattar dig ett ensamt eko en uråldersenergi
vidrör subtilt ditt anletes atrocitet;
det är jag när jag är död ett vakande
öga i ett blint rike
en korintsvart dimmas ände
korallrevssfärens pilbågstunga;
giftig som djävulsrockan
är





Jaws / Järnverkssjälen

låg stilla vid tegelkomplex med tindrande universum
på himmelen så hårt

gaslågornas disiga skuggspel över järnverkets
vandringsled, ett ensamled i mörkljusa tankar;
vi i industrihamnen

havet då landet inte är en gåta
som får våra pannben att springa läck

komplexa stjärnsystems irrgångar
själens krumsprång sträcker improviserat ut
genom feg hand;

mot ett djup

Av Johann Von Fritz 10 mar 2013 13:47