De mest hårdhudade

Då jag idag på nytt jobb skulle få en fadder som lärde upp mig, blev jag tilldelad en kvinna på cirka 60 år från Finland. Jag har träffat folk från hela världen under min levnad och jag måste säga att jag visste redan när jag såg den här lilla späda tanten att jag var chanslös. Det finns inget folk som kan jobba så bra som just finländare, de hinner dubbelt så mycket som vem som helst från resten av världen och jag fattar inte hur de gör det, men så är fallet.

Idag fick jag småspringa för att hinna med vad denna lilla dam hann med i lugn gående takt. Jag har sett det så många gånger för det var likadant när jag skulle plocka jordgubbar, hur man än gjorde så var det ändå så att till och med stora och otympliga finskor på något underligt sätt kunde plocka fem gånger så fort som en själv, hur man än gjorde - och det såg inte ut som om de ansträngde sig.

Och männen, var tusan kommer de ifrån? Vid ett tillfälle var det fullt slagsmål och jag skulle hjälpa en kille som precis blivit nerbrottad av en finländare, jag såg att han skulle måtta in ett rejält slag så jag bröt av ett bordsben, och för att rädda käken på den liggande så slog jag bordsbenet i skallen på finländaren med ganska säker känsla att han skulle svimma. Men istället vänder han sig bara om och säger: "Nä nu jäflar!" Vi hade en stor finländare som utkastare på vår pub i Olofström på 70-talet, han var stor och så stark att han kunde kasta ut folk med en hand, och de for all världens väg. Han hette Jauko tror jag, om jag minns rätt.

Första dagen på min nya skola i Olofström kom det fram en finsk kille till mig och sa "Guppajävel!", och jag tänkte att det blir väl till att sätta sig i respekt direkt här, man kan inte låta folk gå omkring och kalla en för "gubbajävel", så jag gav honom en käftsmäll och då rusade en annan kille fram och frågade varför jag nitat honom. När jag förklarade vad han kallat mig för så berättade denna kille att han precis lärt honom att säga "gubbajävel" för han kunde ingen svenska. Pekka som han hette visade sig vara en rejäl kille som de flesta finländare jag lärde känna var. De är ett stolt folk som kan vara svåra att komma in på livet, men när man väl lärt känna dom är dom oftast vänner - för livet.

Jag berättade för min nya arbetskamrat om min tid i Olofström och berättade att det var de finska tjejerna som stod för de värsta slagsmålen och att det efteråt kunde ligga stora hårtussar på golvet när de slagits. Hon svarade "Nä det kan inte ha varit finska tjejer, vi är så snälla, och säg inte emot för då kanske jag stoppar ner dig i den där containern därborta", men sen kunde hon inte hålla sig för skratt.

Det är helt fantastiskt så olika människor kan vara. Tänk er denna dam på cirka 60 år och ändå full av jäkelskap i ögonen om än med ett leende, hon har lurat mig hela dagen vad jag än frågat om, och sen bara skrattar hon. Ja, jag ser fram emot denna fredag då jag ska kivas med henne, och med min kunskap från förr vet jag att det inte är lönt att bryta av ett bordsben och smälla till henne i huvudet för det tål de jäklarna, då blir hon nog bara förbannad.

Sedan, på med bermudashortsen och hålla helg för fulla muggar, våren är på väg och allt börjar se mycket ljusare ut för de flesta - dock icke för kommunalpolitiker i Leksand!

God helg alla Sourzare, och kom ihåg att behandla din fru som du vill att andra killar ska behandla din dotter.

Av Angus Liddell 08 mar 2013 06:00