Fallet da Costa - sorgligt gotiskt del II

Första delen


Följande reflektioner är bara mina privata, och de får betraktas som en sorts personlig exorcism och ett försök att förstå det djupt obegripliga. Detta är mitt personliga sätt att försöka förstå en grupp mänskliga tragedier och ett av Sveriges mest mytomspunna rättsfall. Jag ska försöka komprimera och åskådliggöra detta falls underliga ingredienser och tumultet, myterna runt det, och jag ska försöka förklara varför detta fall fortfarande utövar en så stark dragningskraft på så många människor. Fallet är snart trettio år gammalt och det är tjugofem år sedan rättsprocessen mot de två läkarna startade, men fallet debatteras fortfarande. Det säger något om hur fantasieggande, infekterat, underligt och snårigt detta rättsfall är med alla sina utlöpare, återvändsgränder, lösa trådar och vandringssägner. Det är rent förunderligt hur ett i grunden konkret, avgränsat rättsfall kan resultera i en snårskog av upplevelser och fantasier. Jag vet inte varför det har blivit så, och detta är bara min spontana betraktelse, min historia, min uppgörelse med ett rättsfall som borde ha klarats upp omgående, men som istället har blivit folkloristiskt och gotiskt.

Det kan vara lämpligt att här säga någonting om gotiken, för orienteringens och jämviktens skull, det kan nog behövas. Gotik kan också kallas skräckromantik. Gotiken kännetecknas av okända, dolda krafter, djupa mysterier och en känsla av förbannelse eller överhängande hot, och gotiska karaktärer utforskar ofta urgamla, labyrintiska strukturer. Andra gotiska element är förvandlingen, de kroppslösa rösterna, dubbelgångaren, dubbelnaturen, familjeförbannelsen, mardrömmen, giftet, sjukdomen, somnambulismen, isoleringen, kyrkogården, monstret, hallucinationen, den medicinska abnormiteten, kannibalismen, giftbehållaren, fängelsehålorna, det hemliga rummet, den förlorade äran, det mystiska manuskriptet, perversionen, prostitutionen, ritualen, det hemliga sällskapet, självmordet, det onämnbara, det hemsökta huset, vansinnet, paranoian, den abnorma mördaren, incesten, den döda skönheten, det förflutnas obetvingliga kraft, mannen i svart, den äkta mannen med mord i sinnet, den desperata narkomanen, kraniet, piskan, den kriminella anatomen, likplundraren, de kirurgiska instrumenten, anatomiboken och det dissekerade liket.

Gotiska författare är förtjusta i medicinska teman, och gotiken har sin beskärda del av karaktärer med titeln läkare, ibland med namn som ska låta ovanliga, vagt symboliska t.ex. Edgar Allan Poes läkarpar Doktor D— och Doktor F—, Armitage, Burleigh, Clarendon, Cleave, Copeland, Dexter, Dreuf, Faraday, Faust, Fether, Frankenstein, Forrest, Gregg, Hartford, Van Helsing, Jekyll, Lanyon, Llanfer, Lecter, Lochran, Lloyd, Malkowski, Moreau, Moriarty, Morgan, Mülder, Munigant, Munoz, Pine, Rice, Seward, Tarr, Vivian, Watson, West och Zarnak. Utmärkande för gotiken är också känslan av att det aldrig någonsin går att få slutlig klarhet i det mysterium som föreligger, att människan är ett hjälplöst rov för mörkret, att ondskan är osynlig men starkt närvarande och att det alltid finns ett lager till, ett hörn till, en tunnel till, en skugga till, en dunkel kammare till att begrunda, att tillvaron är bottenlös och gäckande. Exempel på gotiska författare är E.T.A. Hoffman, Mare Kandre, Stephen King, H.P. Lovecraft, Charles Maturin, Edgar Allan Poe, G.W.M. Reynolds och Mary Shelley.

Den som vill veta mer om både gotiken och fallet da Costa hittar lästips i slutet av denna text. Alla de böcker jag listar är dock inte trovärdiga, det måste jag tyvärr påpeka. En del av materialet rörande Catrine da Costa är gravt föråldrat, vissa passager har inte ens faktagranskats, medan andra passager är rent spekulativa, utan någon verklighetsförankring alls, men jag anser att samtliga böcker har ett historiskt och sociologiskt värde, och jag överlåter till läsaren att bedöma böckernas substans.

* * *

Jag har studerat detta fall ingående, och jag intyga att det är ytterst förföriskt, det är förrädiskt, det är en komplicerad sinnesfälla, ett halvgenomskinligt flugpapper, ett kriminologiskt svart hål, en mardrömsmaskin och ja, jag har drömt mardrömmar om fallet, flera gånger som drar till sig allehanda spekulanter och önstetänkare. Man kan hitta allt möjligt i fallet da Costa, och det har människor också gjort. En vill kanske hitta en överklasskonspiration och hemliga sällskap, en annan vill kanske hitta en spännande gärningsman och en tredje vill kanske bryta loss en snabbtillverkad politisk ikon, ett lämpligt ansikte att exploatera och saluföra, en språngbräda i karriären, en fjäder i hatten, och en fjärde kanske bara vill ha något makabert att förströ sig med. Jag vet detta, för jag är en av alla de stackars personer som har sugits in i den mardrömsmaskin, den labyrint som är fallet da Costa.

Sedan sommaren 2012 har jag varit uppslukad av detta rättsfall, och jag har läst precis allt offentligt material som jag har kunnat komma över. Jag har till och med beställt förundersökningspapper från Västerortspolisen, och jag har ungefär tre kilo papper att läsa, och jag känner mig emellanåt fullständigt skruvad, men jag har också upptäckt att jag inte är ensam om min besatthet, trycket, det där spontana övertrycket som skapas både av moralisk indignation, nyfikenhet, irritation, fascination, vrede och en sensationslystnad som jag oftast inte alls vill kännas vid. Nej, jag är inte ensam när jag skärskådar ett nästan 30 år gammalt rättsfall, och det har vuxit fram spontana nätverk runt fallet da Costa, och mailadresser och fakta utbyts dagligen. Och det är inte bara ytliga personliga intressen och nyfikenhet som driver nätverken, det handlar inte bara om en lösryckt hobby. Självklart finns det hos alla som är riktigt intresserade en grundmoral och en naiv vilja att ställa någonting tillrätta, att på något sätt läka något hos någon, att om möjligt kunna upplysa någon någonstans och att om möjligt förstå en grupp mänskliga tragedier och hur ett justitiemord, en häxprocess är uppbyggd. Det finns moral, och det finns alla möjliga påtagliga motiv för att gräva i detta fall, självklart, men det stannar inte alls där. Det finns något annat som drar också, något som är mycket speciellt med just fallet da Costa, eller rättare sagt en rad faktorer som samverkar, och dragningskraften har uppstått med tiden, det handlar om en egen organisk process.

Fortsättning följer...

Av Kim Larsson 28 feb 2013 06:00