Hemmet - det nya fängelset?

För några veckor sedan tisdagen den 29 januari presenterades ett förslag av självaste statsminister Fredrik Reinfeldt M, som gick ut på att unga i åldern 15 - 17 år som begår brott ska kunna dömas till utegångsförbud på helgkvällar och nätter. Elektronisk fotboja ska användas för att kontrollera att den dömda inte lämnar hemmet. Den så kallade helgavskillningen ska kunna kombineras med, eller ersätta, mindre ingripanden som ungdomstjänst, böter och villkorlig dom.

Är det - och ska det vara - ett straff att få utegångsförbud? Ja, till viss del, kan jag tänka mig det, men i så fall är det ett straff som föräldrarna/vårdnadshavarna ska "utdöma" och inte staten. Från statens sida, anser jag det är att gå fel väg att straffa ungdomar med att vara i sitt eget hem, i sin vardagliga miljö och med människor föräldrar, syskon som på sätt och vis också blir indragna i ungdomens straff - och kanske även till viss del ansvariga för brottspåföljden, då detta sker i deras hem, och där även deras vardag kommer att påverkas av det inträffade i större omfattning än vad det kanske annars hade gjort - om straffet blivit ett annat, där faktiskt den som begått brottet får en kanske mer kännbar dom i form av ungdomstjänst eller böter.

Visst - det kan nog kanske svida i någon som är van att leva rövare på helgkvällar och nätter, men... Vem har sagt att det är just kvälls- och natttimmarna som lett till att personen nu sitter i den situation där han eller hon befinner sig, och att det är där och då som straffet blir som mest påtagligt? En misshandel i skolan dagtid av en person som ändå sällan eller aldrig lever ett uteliv kvällar och nätter - eller gör det, men i kontrollerad form - och som inte har något emot att vara hemma kvällar och nätter. Vad skulle ett sådant straff spela in i den personens liv om det ändå inte gör någon egentlig skillnad?

Jag hörde någon gång att man aldrig ska säga åt ett barn att gå till sitt rum som straff för något som han eller hon har gjort, eftersom rummet då skulle komma att förknippas med något dåligt. Ofta har ju barn sina leksaker i sitt rum, så vad är det för "straff" att kunna fördriva tiden med en målarbok eller så, utan att behöva fundera över vad som föranledde straffet? Nu gällde detta mindre barn, men tanken är lite likadan: Ska - och bör - det egna rummet och/eller hemmet betraktas som ett straff? Är det inte i hemmet som barn och ungdomar ska älskas oavsett, och känna sig trygga?

Av Maria Sågå 19 feb 2013 06:00