När lusten belönar mitt tålamod

När det drar längs med väggen
och doftar som du alltid gör
vet jag att dagarna snart
blir för många
att räknas

Då när gryningen skamset rodnar
och skymningen bränner hett
ser jag tvivlen skingras
krampen släppa
i flykten

När lusten belönar mitt tålamod
och jag vågar tända alla ljusen
släppa knogarnas döda grepp
om tryggheten
kommer du

Rodnar med hjärtat blodigt och rött
och säger stolt att jag vågar
fast jag aldrig förr dansat
till lockrop
som dina

Då viftar du mig lätt till marken
och flämtar fjärilsord ovanför
medan tonerna öppnar porten
genom muren
runt min borg

Då slungar jag dig hetsigt tillbaka
öppnar dina djup av längtan rusig
släpper dig oblygt innanför
det som var
bara mitt

Utan sans binder vi varandras rädslor
lossar sakta greppet om villkoren
Så stannar jag, så stannar du
tillsammans
stannar vi

i det som är
bara vårt.......

Av Solsken 17 feb 2013 13:38