Jag är inte en hund

I princip hela veckan har jag lidit av åkomman förkylning. I mitt fall är det min hals som gör uppror mot mitt val att hålla den naken, eftersom halsdukar är obekväma, samt mitt överdrivna intag av iskall läsk när det är minusgrader ute. Så jag har spenderat majoriteten av min tid hemma på lilla ort och gått på någon promenad hit och dit.

För ett par dagar sedan var jag och handlade mjölk. På väg hem hörde jag fotsteg bakom mig, tätt efterföljt av en vissling. Bakom mig hördes pojkskratt och busvisslande som lockrop. Efter att ha vänt mig om och tittat omkring, insåg jag att de enda som befann sig längs vägen jag gick på var jag och de två pojkarna. De syftade alltså på mig.

Det är en någorlunda vanlig företeelse, busvisslande. Oftast från män försök inte förneka det, det vore bara fånigt. Jag förstår inte riktigt poängen i att ragga på någon med samma tillrop man skulle använda till en hund. Är kvinnor hundar?

Jag har tänkt rätt mycket på det där en vecka nedbäddad i sängen och man har överdrivet mycket fritid. Till sist har jag kommit till den här slutsatsen: Nästa gång jag ser en attraktiv kille på avstånd, ska jag gömma mig i en buske och jama när han passerar. Djurlockandet fungerar ju för killar - varför skulle de annars göra det? Därför tror jag att han kommer att stanna upp, vänta på att hans perfekta djurkompis jag ska stiga upp ur busken. Därefter kommer vi byta nummer och resten lär bli historia, som vi berättar på vårt bröllop. Vi kommer vara lika oskiljaktiga som hund och katt - bokstavligen.

Redan på nästa dejt ska jag ge killen den ultimata komplimangen, under hälsningsfraserna:

- Hej Angela!
- Hej du! Vad fin du är! Ksssss mjau.
- Tack! Vad gör du för ljud där?
- Inget ljud! Ksssss mjau.

Då kommer han att falla för mig pladask eftersom jag luskat ut det här med lockrop, klok som jag är. Min intelligens kommer att skina igenom lika starkt som den gör hos pojkar och män som anser det vara en bra idé att busvissla.

Men så tänkte jag inte på vägen hem. Istället blev jag äcklad. För innerst inne vet jag ju att busvisslande inte är en komplimang, eller ett lockrop, även om jag vill tro det. Även om pojkarna och männen som visslar efter okända tjejer kanske tror det. Egentligen är det ännu ett tecken på den ständiga objektifiering som kvinnor tampas med dagligen. Hur vi framställs som sexobjekt, hur våra kroppsdelar ständigt kommenteras med hånande uttryck. Hur vi blir tillfrågade i rätten vad vi haft på oss innan en våldtäkt, som om en viss klädsel någonsin kan rättfärdiga att någon otillåtet våldfört sig på ens kropp. Hur tjejers får sina sexliv dömda, vilket Instagramupproret i Göteborg bara var ännu ett tecken på.

Minns ni "GbgOrroz" för en liten tid sedan? Någon eller några okända individer skapade ett Instagramkonto via nätet där hen/de hängde ut unga tjejer på grund av deras sexliv. De hånade dem med nedvärderande uttryck och uppmuntrade följarna att förnedra tjejerna för att de enligt ryktet hade gjort något fullt naturligt - utforskat sin sexualitet. Tvåhundra tjejer hängdes ut, men inte en enda kille.

Förvånar det dig? Tänk i så fall så här: Hur många gånger har du hört en kille bli diskriminerad, attackerad eller förolämpad för att han är öppen med att han gillar sex? Jämför det med hur många gånger du hört orden hora, slampa eller slyna för den kvinnliga motsvarigheten.

Betydelsen av ordet orrar/orroz i slangspråk, inte fågeln orre är en "äcklig" liten tjej som tar för sig av killars uppmärksamhet. Det finns ingen manlig motsvarighet. Det anses inte äckligt för killar att göra detsamma.

Så där på gatan släppte jag min kasse med mjölk och klampade med ilskna steg mot killarna. Jag kunde inte styra min röst, jag behövde släppa ut min vrede och jag använde så hög röst att de ekade över orten:

"Tror ni att tjejer är efterblivna hundar eller?! Ser det ut som jag är en vovve du kan leka med?! Jag är ingen hund!"

När jag kom hem behövde jag utöka mitt medicinintag för min värkande hals, och då ångrade jag mig.

Jag ångrade att jag inte hade satt på mig en halsduk.

Av Angela Larsson 12 jan 2013 06:00