Visitor Q/Lsd/Pcp

- jag tror jag vill tillbaka.
- du menar att du slocknar?
- ja, och?
- men hur blir det med alla de här spirituella grejerna som hör mordet till? du vet, karma, det kristna helvetet, blah blah blah.
- jag är en av de där killarna som tänker? är religionerna till för töntarnas emotionella träning? jag vet inte, satan är kung? det är typ som ett skämt, allt det där. religion. det är bara ett tonläge va? ibland tror jag lite halvt på tron, vilket faktiskt är lite spirituellt.
- tror som i?
- jag vet inte. saker händer. tiden är riggad ungefär och vi kan inte förstå det för det är en avantgardegrej. en vandrares grej så vi är en del av det. när vi föds, finns redan den här konstigt predestinerade stigen som leder till vår död, inkarvad i rumstiden, vår egen lilla lina, kanske. och vi tar den. är det för enkelt?
-hur fungerar det? jag menar, vem eller vad skulle ha skrivit linan?
-vem bryr sig? jag vet inte. det skulle ju kunna förklara allt. det är allt jag tänker. hur som helst, jag vill ställa dig en fråga.
-mig?
-hypotetiskt. för mitt eget höga nöjes skull. tänk dig att du kunde resa bakåt i tiden, du reser till Gacys hus under skräcknatten. Gacy håller på med att supa sönder offret, alternativt får han honom att bli extremt stenad eller vad han nu gjorde. stenad tror jag. du vet att snubben snart kommer bli mördad. så du skulle kunna göra som du brukar göra, ta bilder av Gacys sista erektion, som en gåva till världen. eller så skulle du kunna döda Gacy och rädda snubbens liv. eller så skulle du kunna binda Gacy, få det som du vill med honom, döda honom, knyta upp knutarna och försvinna in i framtiden igen. vad gör du?
-en mycket svår fråga. så komplex.
-varför?
-för att min video var baserad på två gryniga skott i huvudet. om jag verkligen var där, vem vet? han kanske inte skulle göra det för mig, inte funka som person. och skulle han verkligen inte göra mig upphetsad så skulle jag kanske tycka synd om honom eller bli fullständigt vansinnig på honom eller något.
-tro mig, baserat på vad jag såg så kan jag garantera dig att han var din typ. även som död, jag vet det.
-men lyssna, vet du hur världen skulle se ut, utan honom? du vet inte hur världen skulle se ut om han vore i livet. du har upplevt framtiden. du vet att hans död är ett litet pip. du dödar honom och återvänder hit utan några skuldkänslor alls. men du har fixat till något som du tyckte var fel.
-men lyssna på mig, visst, jag skulle dödat honom. men om jag verkligen var där så skulle jag nog inte veta. jag skulle nog ha tagit ett par hundra bilder.
-jag var bara nyfiken.
-det är en intressant frågeställning. du skulle ha dödat honom, uppenbarligen.
-kanske. försöker inte vara taskig men han hade ett förbannat fult käkparti.
-jag vet inte, är väl egentligen mer inne på anden i glaset, alla grejer är inte lika riggade?
-så. önska dig en sak, eller är det tre?
-en räcker gott. jag vill tillbaka till skräcknatten.
-använd tidsmaskinen.
-vänta. så jag förföljer honom genom tiden, han den där?
-Gacy.
-vad?
-jag tror han hette så.
-så Gacy vandrar runt inne i kasinot och spelar huset med de döda en stund och går sedan. låt oss säga att han tappar sin nyckel. jag väntar en stund, tills jag är säker på att han sover, sedan släpper jag in mig själv. det är mörkt och jag är oerhört upphetsad. du har aldrig sett mig så upphetsad. jag kan inte ens minnas hur det känns att vara så upphetsad. hur som helst, jag går in och ser att han ligger i sängen. typ medvetslös tror jag. blir galen, vet inte vad jag vill ha förutom honom. jag har ingen aning. jag kan knappt gå, men jag går mot honom och då ser jag blodet. och sen ser jag pistolen i hans vänstra hand. han har skjutit sig själv, typ fler timmar sen. han är kall. rigor mortis. han har förlorat allt jag var inne på.
-självmordsbrev?
-jag brukade inbilla mig det. det skulle stå något i stil med:

jag kan inte leva med de här fantasierna om att någon skall döda mig? men det är lite för omen-esque. det skulle vara bättre med ingenting. inga ledtrådar.
-naken.

----


Du säger att det är från ditt hjärta
hugskott, en gudom som spelar tärning
med tärningens uppdiktade pentagram

som insats/ingenting

detet spelar mot sig själv i Limbo
bland brinnande fantasifoster
under sömnparalys i en dröm i en dröm

om en dröm om ofödda universums vita hål

vid utflödet till glömda dimensioner,
allt detta och ändå är du så verklig
att du verkar verkligare än verklighet.

Cooper skrev att han inte vet skillnaden på sex och tortyr
han är en motbjudande pederast men jag gör ingen skillnad
på någonting

om jag någonsin blivit född. 666



och en arg man som var ensammast, den enda i publiken bland alla andra reste sig, förklarade krig mot sanden och tog ton

Nej, det är bara skönt, att vara öm och försiktig mot det trånga vackra altaret. Aldrig bli erigerad, käka stilnoct och skära av skiten. Käka svampar, lyssna på Cash och dansa i kilt med ett paraply och skriva texter.

Vithetens hetsiga lekamen är en hund med rabies vars röda ögon slickar oskuldens dröm! Spring. Ja men va fan spring då för i helvete. Det obeskrivliga; vi vet vad det är! Det är obeskrivligt.

Det är krigsrosslet i skymningen på morgonen spring om du vill. Ja, igen då, eller tja, det var väl allt.?

Sedan insåg han att det aldrig funnits någon teater och att staden höll på att försvinna till sjöss, han tänkte genast på att det skulle bli svårt att gå till biblioteket och lämna tillbaka Hermann Ungars "De lemlästade" nu, han tyckte att den var fantastisk, det fans det där Kafkaelementet i en djupt depraverad form, och det där nya ordet, vad var det nu igen, just det, ocb, så var snubben i boken, på ett lugnt och charmigt sätt som vittnade om kommande fullständiga förintelse, men samtidigt var det ju verkligen inte hans fel att biblioteket plötsligt låg fyrtio mil från land. Han tänkte på sin flickväns rumpa


För även om dagen är en utdragen svart solnedgång så kommer alltid natten, för att omsluka, omhulda och badda ensamheten med sprit, orange neonlysten olja med telekinetiska kreationskrafter och stålvilja sprider sig som ett radiovågsvirus genom nu mer eller mindre obefolkade människohögar av kött.

Tristess och väntan på inte ingenting, men alltid på andra saker än de som är direkt närvarande. Medvetande. Medvetenhet, som kval och skäl till armveck vilka börjar likna nåldynor, vägen skall vara målet, målet skall vara vägen, det finns alltid en ny botten och den är förkroppsligad i de små glädjestunderna, den unga söta kassörskans liknöjda leende, både jag och mannen ser henne grå, kall och duktigt död i hans seriemördarblommigt psykotiska soffa.


Vet inte om jag var vaken och verkligen såg vad jag såg eller om jag drömde snett för att jag glömt inmundiga mina sömntabletter, har för mig att Lojsta träsk var en flyktingförläggning och att jag i vredesmod tuttade eld på tältansamlingen. Kunde inte tåla hur usla förhållanden dessa krigshärjade araber tvingades leva under så jag valde att ta bort dem. Den natten hette jag Arthur, och min mor lagade fläskkotletter. Vid matbordet, över fyra renätna ben såg hon ut som en blåsvart vind, pinad av sig själv in i ett förnuftsvidrigt nonsenstillstånd där allt gick att greppa på ett ungefär men fullständigheten lyste med sin frånvaro.




Vägen till piren

lejonpoeternas ord

hjärtan små

apor som pratar

ser ut som kvinnor.

Torr rigid lägenhetsdöd,

gräs, lyrica, sprit,

heroin. Saknar din fitta

och att du hatade mig,

tidigare idag jämförde

jag dig med Diane Keaton,

du är en ännu vackrare

version av hennes karaktär

i looking for mr. goodbar,

det måste vara nästintill

omöjligt att göra så,

saker för andra. Det

bör vara omkring tolv

veckor kvar av livet.

Hatar alla som bestämmer

och helvetet är nu.

Bara rädd, bland er

undrar jag vad som kommer

hända er. Nukleär

till sinnes. Varit rädd

hela dagen. Drömde

om större, större mängd

exkrementer -

i vatten i rum som steg,

svarta ormar kring benen,

två tår faller av.

Baseballmask, slaktmask,

gödsel, sperma, blod.

Typ en kula för pannan

ingen rör sig

men blir ändå skjuten.

Morfinderivatets morgondimma

kittlande elektriska impulser

susar som bensodiazepiner

i märgen. Det är över,

tur.

Svävar tvärs tu

småstadshemligheter

lyckta persinners

långa olycka.

Slår vågorna högt?

Behöver inte sluta ögonen.

står och lyssnar vid piren

på havet i Slite skriker

adjö älskar dig mer än

ditt djupaste djup,

börjar gråta. Känner att det

inte är riktigt

riktigt, för en biljard

sekunder sedan levde Jesus.



Vad eller vem

för stråken genom levern

ut över ytspänningens

fjortonde dimension

bakom lithium

skallbenets sfäriska

uppgivenhet.

Gåshud

kring ljusbärarens statyskinn.

Dödar ingen tur.

Hud, själ kodad i papyrus

på alla språk

skall allt

in i mig

tyst.

Mot den hemliga bänken.



som jag suttit på en gång och läst Kafka och sedan drömt med blicken fäst mot havshorisont halvdröm men biblioteket bland molnen gör sitt ena horn tydligt vid solens dagsutbrott;

biblioteket i havet fast med kafka för alltid kring synvillan,

bänken kallad för alltid.

jag vill kramas

som jag saknar dig

hjärtat mitt blod

så vill jag

att du skall med mig till piren.

Underbart att känna ditt mushjärta

genom pirriga fingertoppar

i kolsvart mörker, blind

inte döv inför oss.

Vågornas hejdlösa

raseri. Jag är vilden

på nattjakt med hammaren

begravd,

Då vill jag din hud, du

tills knogarna vitnar, sjunker

analsex med din döda kropp

substanser där nu

nästan ensam.

Celluppbyggnaden kring din mun

håldjup

nej

mamma, nej

mamma ursinnenas kavitet

blåklocka

vid det vindpinade.

Först rädslan bara.

Lögnen.

Av Johann Von Fritz 07 jan 2013 14:04