En vanlig jäkla bil

En vanlig jäkla bil.
 
Svenssons bil, heligare än treenigheten, Fadern, Sonen och Helige Anden, avguden personifierad. Vårdad med liturgisk noggrannhet. Hästkrafter, Lack och Prålighet, äras högmodigt, som tecken på framgång och välfärd. Lovprisad med stolthet, som livets djupare mening, det absoluta för sinnlighet, innerlighet och andlighet. En tingest som tillsyns i många fall har en status, som vida överskrider, den som hustru och barn åtnjuter.

Skinande blankpolerad, med lack som reflekterar solen, får regndroppar att likna glimrande pärlor, doftande ren, placerad så att ägaren allt som oftast kan beundra sin älskade ägodel, det förlängda jaget. Något som väcker dödsynder hos ägare och stärker kassan åt de som lever på det fåfängliga begäret.

Inga repor, inga bucklor, fasansfulla tanke, om någon skulle förorsaka ett sådant fruktansvärt dåd. En grovt skändande handling långt bortom syndernas förlåtelse.

Svenssons bilägande något man inte skämtar om. Skulle det oerhörda hända, bilen komma till skada, så samlas familjen för att bearbeta den traumatiska upplevelsen.
 
Milslånga bilköer i rusningstid förvandlar balanserade personer till tutande, fingerpekande och svärande monster, när de fyrhjulade  guldkalvarna blottläggs i all sin sårbarhet. Sniglande fram, med meteravstånd mellan fordon, sätts okontrollerbara känslor i svallning.

Med ett demoniskt Jack Nicholson-leende åser Svensson belåtet hur tredje bilen framför i ytterfil får vänster sida demolerad av en budbil. "Heeeres Johnny", mumlar Svensson likt Nicholson i The Shining.

Demoniskt leende förändras till tragik och chock när egna Volvon, bakifrån trycks upp i framförvarande BMW. Kraschade lampor, skrynklad plåt, spräckt framruta, ihärdigt tjutande från bilens larm, krockkudde som fjättrar Svensson medan sorgen obarmhärtigt griper tag i honom. Helgerån, skändning, jävla imbecilla idiot, hur fan kör han, rakt på och knuffar in honom i den helvetes BMW:n.

Mödosamt frigör sig Svensson från krockkudden, högröd i ansiktet skjuter han upp dörren på förarplatsen. Gnisslande protester från klämd dörr får högröd ansiktsfärg att skifta till violetta nyanser. Svensson använder hela sin vokabulär vad gäller svordomar, könsord och rasistiska tillmälen, när han som ett hotfullt varsel, med maxpuls stegar mot bakomvarande bil.

Likt skällande hundar står tre Svensson och vräker otidigheter över varandra, fått sitt allt, det käraste vandaliserat av förbannade galningar och inkompetenta bilförare.
 
I Sverige är det sällsynt med synliga skador på Svenssons bil, bilen tas omedelbart omhand av bilambulans och hanteras med en omsorg, som mången vårdtagare skulle avundas.

Månne ett kulturellt syndrom när en motordriven plåtlåda i många fall får större betydelse än egna familjen.
 
Alla Señor Gonzalez i Spanien har också fina bilar, åtminstone första veckan, inte fan bryr man sig om bilen skulle få sig en tryckare. Snarare är min erfarenhet att alla rättrogna spanjorer samlar på bubblor och repor. Tvätta, vaxa och polera, vad är det? Vem fan oroar sig? Undrar Gonzalez och tar siesta.

På en gata i Calella kommer en sprillans ny röd fin sportbil och blir påkörd vid en gatukorsning. Förarna stiger av gestikulerar lite, småpratar ungefär som ett par gamla vänner som möts efter många år. Snart pratar man om allt annat än petitesser som bildjäveln.  Den lokala polisen anländer, tittar lite slött, lappar den röda sportbilen som svängt in på en förbjuden parkeringsficka. Allt medan förarna är upptagna med att fotografera varandra framför de skadade bilarna, ungefär som jägaren stolt låter sig fotograferas framför nedlagt byte. Sportbilsföraren undrar varför han blivit lappad, poliserna pekar på en skylt "Förbud att parkera". "Det är din bil, så du får ta bort den, vi bryr oss inte."

Sportbilsföraren rycker leende på axlarna och gör sällskap med den påkörande bilisten in på en bodega, efter en halvtimmes tid kommer de ut och lämnar platsen i sina ädelt ärrade respektive bilar. Nu har även sportbilen det lite mer ärofulla karakteristiska spanska stuket med repad och bucklad kaross.
 
Gonzalez - Svensson, vanliga namn, vanliga människor, tre, fyra flygtimmar från varandra, med helt olika förhållningsätt till det där som kallas bil. Ett bruksföremål,som skall hålla X antal mil, ingen altartavla, inget konstverk, bara en vanlig jäkla bil.

Av Nils Mohlin 04 jan 2013 06:00