Från Harlem till Söder

Den amerikanske konstnären Harvey Cropper är en av Sveriges minst kända mästare, ändå har han tillbringat större delen av sitt liv som konstnär, konstlärare och konstnärlig inspiratör i Sverige.

Han föddes i New York 1931 av västindiska föräldrar som invandrade från Saint Vincent på 20-talet. Pappan var apotekare och mamman broderade. De bosatte sig i Harlem där Harvey växte upp på fyrtiotalet med grannar som Joe Louis och Duke Ellington.

När jag var uppe i hans ateljé på Krukmakargatan i Stockholm visade han mig gamla svartvita foton av sina föräldrar och syskon. Men hur började egentligen denna livslånga hängivenhet för konsten?

- Precis som de flesta barn gillade jag att rita och måla redan i treårsåldern, men det var när jag fick oljefärger av mina föräldrar när jag fyllde elva som det verkligen började. Jag har inte slutat sedan dess, sade Harvey.

När Harvey var fjorton år fick han Beauford Delaney som lärare i att måla. Det var hans far som uppmuntrade honom. Sedan kom Koreakriget. Harvey utbildades till sjukvårdare av amerikanska armén och åkte iväg. Under en tripp till Japan träffade han Gushi, en målande zenmunk som tog emot honom som elev. Under ett år studerade han zen och måleri vid Jorin Ji-templet. Det var hans far som även hade tänt intresset för zenbuddismen, ett intresse som speglade sig i hans konst och i hans livsstil ända till slutet.

När han kom tillbaka till New York i början av femtiotalet fortsatte han att måla. 1953 hade han sin första separatutställning i New York. Många av bilderna var inspirerade av hans tid i Korea och Japan.

- Det var härligt, minns Harvey. Det blev en kritikerrosad succé och jag sålde alla tavlorna på utställningen.

Han återknöt kontakten med Charlie Parker som han kände väl från sin tid i Harlem och blev hans konstlärare.

- Han hade talang och kunde ha blivit en duktig konstnär, säger Harvey.

Under några år målade han intensivt och sålde en hel del av sina tavlor. Men livet i New York räckte inte till. Åk till Europa, sa hans mamma. Av Parker och amerikanska beatniks hade han även hört talas om Sverige.

Efter att ha tillbringat en tid i Paris kom han till Bornholm. Det var samma år som Charlie Parker dog. Den kände litteraturkritikern Edward Dahlberg var en av många som han lärde känna där.

Under sextiotalet blev hans konst allt mer politisk. Vietnamkriget och de färgades kamp för sina rättigheter i USA färgade även av sig på hans dukar.

- Många konstnärer och intellektuella var politiskt orienterade under de åren. En av mina tavlor, World police, föreställer en gris i polisuniform och användes av de Svarta pantrarna på en affisch.

1981 flyttade han in i sin ateljé på Krukmakargatan på Söder i Stockholm. Trapporna är branta och slingrar sig runt i trapphuset som i ett medeltida torn.

Det kändes som om tiden stod still när man satt där själv med Harvey. På hyllorna som löper runt ateljén står olika flaskor, kranier och andra skelettdelar, skulpturer, en uppstoppad skata, påfågelfjädrar som sett sina bästa dagar, glasburkar med penslar och annat. En av skulpturerna föreställer hans vän Charlie Parker.

I ateljén har han haft elever tre gånger i veckan. Olika färgsättningar och stilar frodades då på elevernas dukar. Det var något som Harvey uppmuntrade. Han talade inte om för någon vad de ska måla, bara hur de bäst kan förverkliga det de själva har tänkt.

Under nittiotalet återvänder Harvey till ett mer meditativt skapande. Man kan ana en återgång till det japanska i hans måleri.

- Ljus, textur och symbolik är viktigt för mig, säger han. Jag har blivit mer meditativ och åter närmat mig den japanska traditionen och de värderingar Zen står för. Vilka värderingar är det, undrar jag?

- Observation och meditation, blir hans korta svar.

Men har, och på vilket sätt i så fall, hans teknik förändrats med den kunskap han fick i templet i Japan?

- Främst detta att jag lärde mig tekniken bakom sumi-e, att måla med tusch, men även kunskapen om det flyktiga rummet, om det negativa rummet, alltså det som omger ett objekt och platt design med ett naturalistiskt uttryck.

Harvey verkade nöjd med sitt liv och hans enorma produktion genom åren lämnar ingen oberörd. Han fascinerades av konstens alla former och har som ett slags credo deklarerat:

- En konstnär måste ständigt arbeta vid fantasins gränser och med maximal intensitet bära den mänskliga situationen för att möta en meningsform för de levande.

Jag träffade Harvey på en pub 1996. Jag letade efter någon annan, men märkte att det stod lång, intensiv man och spelade Black Jack. Vi började prata, en sak ledde till en annan och han bjöd hem mig till sin studio på Krukmakargatan i Stockholm. Vi tillbringade hela natten med att prata. Jag kände mig som jag hade känt honom hela mitt liv.

Detta möte ledde till att jag började måla igen efter år utan dukar eller stafflier. Under åren som följde hade jag en hel del utställningar. Det var ett mycket speciellt möte, något som bara händer ett fåtal gånger i ditt liv.

De sista åren blev Harvey allt sämre, främst med olika former av cancer, men även artrits drabbade hans händer så svårt att inte kunde hålla i en pensel på samma stadiga sätt som tidigare. Men inget av detta hindrade honom. Han fortsatte in i det sista att skapa skulpturer och kollage i sin ateljé som hela tiden förblev en öppen fristad för den som sökte sig dit och det var många.

Harvey Cropper avled på Södersjukhuset i Stockholm den 15 november 2012 när ännu en cancerform drabbade honom.

För oss som vant oss vid att denna gigant och institution alltid funnits där som inspiration känns det tomt. Ateljén på Krukmakargatan som sjudit av liv och kreativitet är tyst nu.


1931 Född i New York, Harlem
1947 Studier för Beauford Delaney, Greenwich Village
1949 Studier ART STUDENTS LEAGUE, New York
1951 Studier för zenmunken Gushi i måleri, Yamaguchi i Japan
1953 Studier för sumi-målare Flowen Seikido, New York
1953 Separatutställning Galerie Moderna, New York
1953-1954 Studier med Charlie Parker
1954-1957 Studieresor i Europa
1957 Bor och arbetar i Stockholm
1961 Grupputställning, Strängnäs
1964 Grupputställning, Helsingfors
1964 Grupputställning. Den frie, Köpenhamn
1965 Scenografi för balett "Ritornell" av Conny Borg på Operan i Stockholm
1967 Scenografi för operan "Labyrinten" av Per Norgård på Det Kongelige i Köpenhamn
1975 Utställning på Fokus, Flemmingatan i Stockholm
1977 Representant för Sverige vid FESTAC konst festivalen i Lagos, Nigeria
1979 Scenografi för balett "Inferno" av Conny Borg på Operan i Stockholm
1985 Lärare i "Målarateljén", Kulturhuset i Stockholm
1988 Lärare i "Målarateljén II", Kulturhuset i Stockholm
1989 Utställning på Kulturcentrum i Ronneby
1990 Scenografi för operan "Den märklige pojken" i Åbo
1970-2012 Lärare i måleri

Av Bengt O Björklund 28 dec 2012 06:00