Världens bästa julklapp

Julstöket var över, säcken var tom och klapparna hade delats ut. Tomtemor och tomtefar pustade ut i varsin stol i julstugan medan nissarna sedan länge snarkade i sina sängar efter veckans slit med att färdigställa alla gåvor till barnen i världen. Trots lättnaden över att ha hunnit med allting och glädjen över att ha fått se de glada minerna hos alla de små som efter förväntansfull längtan fått sina paket på julafton så infann sig ändå ett visst mått av vemod och till och med sorg hos tomten och hans fru. För de visste bara alltför väl, att trots alla våra tekniska framsteg, och all den rikedom som fanns på jorden, levde fortfarande över tre miljarder människor på jorden i djup fattigdom och nära en miljard gick till sängs hungriga varje natt. Krig, förföljelse, orättvisor och miljöförstöring fortsatte härja människors liv och trots att de så gärna ville mer, kunde de bara temporärt lindra sorgen för några.

Som de satt där försjunkna i tankar över världens sorgsna tillstånd knackade det plötsligt på dörren till tomtestugan. "Nämen, oj då! utbrast tomtemor förvånat. "Vem i all världen kan det vara som kommer på besök så här dags på julaftonsnatten?" "Ja", det kan man undra", sa tomten, reste sig upp och gick med lätt värkande kropp fram till ytterdörren och öppnade. Till hans förvåning stod en lende ängel där ute i en skimrande vacker skrud. Tomten lät sig sällan chockas men till och med han häpnade inför åsynen av detta gudomliga väsen. "Vem är det"? undrade tomtemor och gick nyfiket ut i hallen för att åse den nattliga besökaren. "Eh, jag tror att det är en ängel", svarade tomten, lätt chockad. "Milda moster!" sa tomtemor och gjorde en gest in mot stugan: "Kom in och slå dig ner kära du." Ängeln log dock bara mot dem och sa sedan:

"Jag har kommit blott för ett ögonblick och detta för att tilldela er något ni önskar, älskade vänner."

"Oss"? utbrast tomteparet. "Hur menar du då?"

"Jag menar att efter all den generositet och kärlek ni visat andra som har önskat sig något, så är det nu er tur att få önska något."

Stum av förvåning tittade tomtemor och tomtefar på ängeln och visste inte riktigt vad de skulle tro. Slutligen sa tomtemor i alla fall:

"Det var älskvärt kära du, men vi har nog allt vi behöver."

Tomten nickade instämmande men ängeln såg vänligt på dem och sa:

"Det finns en sak jag tror ni önskar, eller hur?"

Tomtemor och tomtefar tittade på varandra en stund innan tomtemor plötsligt utbrast:

"Ja, nu tror jag att jag vet vad du syftar på."

"Gör du?", sa tomten och tittade frågande på sin kloka fru.

"Ja, och det gör nog du också", sa tomtemor och såg på sin nästan lika kloke make.

"Aah," nu förstår jag", sa tomten och lyste upp i ett stort brett leende.

"Menar du verkligen.....?", började tomtemor och såg på ängeln.

"Det menar jag", svarade ängeln.

"På riktigt?", fyllde tomten i.

"På riktigt," svarade ängeln.

Tomtemor och tomtefar kramade sen om varandra och pussade varann på munnen varpå deras ögon tårades av lycka.

När de åter vände sig mot dörröppningen var ängeln dock borta.

"Den försvann!?" utbrast tomtefar, och började nästan undra om alltsammans bara var en dröm. "Ängeln är borta"!

"Bara för ögat," lugnade tomtemor honom.

"Är du säker?" frågade tomten. "Tänk om alltsammans bara var inbillning?"

"Det finns ju ett sätt att ta reda på det," sa tomtemor.

"Hur då?", undrade tomten.

"Upp i släden!", sa tomtemor.

"Javisst ja,", log tomten.

Sagt och gjort, en stund senare tog tomteparet plats i släden bakom de magiska renarna som sen flög dem över himlavalvet och runt jorden för att beskåda land efter land i världen. Vart de än tittade såg de fria människor som kärleksfullt delade med sig och hjälpte varandra i vardagen. Alla vapen var nedlagda, inga åsikter eller läror, vare sig politiska eller religiösa, var påtvingade. Ingen jämfördes med någon annan, utan var och än insåg sitt värde och sin unikhet utan att behöva ställas mot någon annan eller hetsas och betygsättas. Inga djur plågades, inga miljögifter användes och varken elaka gliringar eller glåpord uttalades. Frid rådde på jorden och tomteparet insåg att deras enda önskan verkligen blivit uppfylld. Det rådde ingen tvekan om saken, detta var tidernas bästa julklapp och ingen kunde någonsin önskat något bättre för världen, och alltsammans var alldeles sant.

Eller borde åtminstone vara det.

GOD JUL på er alla Sourzeläsare!

Önskar Delavante.

Av Michael Delavante 27 dec 2012 06:00