Som Marlene Dietrich uttryckte det: "Det är de vänner man kan ringa till klockan tre på natten som räknas." Och jag tänker efter - har jag en sådan vän? Eller, ännu viktigare - är jag en sådan vän? Vad gör jag när telefonen plingar klockan 02.48? Och hur mycket kan man förvänta sig av andra?
Allt kan liknas vid ett linneskåp. Längst ner susar mingelpolarna omkring, de som för allt i världen inte vill höra annat än "bara bra", på frågan "Hur är läget?". Lite längre upp rör sig de fyndiga och inspirerande, som man för övrigt saknar bindningar till. I övrigt fylls hyllorna av kamrater som man gärna spenderar tid tillsammans med, men kanske inte ringer till efter midnatt. Och 03:orna då? De sitter på toppen och dinglar med benen, de kära, roliga och stöttande.
Men vad händer om man blandar ihop en mingelpolare med en 03:a, när man lyssnat och lyssnat och peppat och peppat, och sedan får ett hejsan svejsan slängt i ansiktet? Eller om man förväxlar en 03:a med en mingelpolare och inser misstaget en aning för sent? Kortslutning och sorg, flugan mot fönstret! Men sedan är det dags för rockad i inneskåpet. Mingelpolaren där den hör hemma och 03:an upp mot toppen. In med nya säkringar och vips fungerar maskineriet igen. Han hade rätt, Voltaire: "All världens storheter väger inte upp en vän."
Av Karin Edvall 07 dec 2012 06:00 |
Författare:
Karin Edvall
Publicerad: 07 dec 2012 06:00
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå