Rasbiologins uppkomst i Sverige

I en artikel i SvD den 21 november 2012 under rubriken "Hel släkt offer för missbrukad vetenskap" har Bengt Olle Bengtsson gått tillrätta med Herman Lundborgs rasbiologi.

Utgångspunkten för Lundborg rasbiologi framgår av följande inledning: "Herman Lundborg fick världsrykte för sin kartläggning av en ärftlig form av epilepsi på Listerlandet. Hans felbedömning av underlaget stigmatiserade för lång tid en stor familj och en hel region och väcker frågor om dagens diskussion om till exempel damp och schizofreni."

Med utgångspunkt i familjen på Listerlandet föddes läran om genetiska sjukdomar. Lundborg ivrade för att starta ett specialinstitut för, som det hette, nationens och rasens räddning. Bengtsson skriver: "Lundborgs tankar väckte stark anklang. Intresset för den form av människoförädling som kallades rashygien var stort, och strax därefter beslöt riksdagen att bygga upp ett statligt institut för rasbiologi i Uppsala. Inför dess invigning våren 1922 utsågs Herman Lundborg till dess chef."

Tack vare inrättandet av institutet nådde den statliga rasismen sin höjdpunkt och Lundborg stigmatiserade en hel familj och region. På förment vetenskapliga grunder beskriver han hur vissa personer är, eftersom det passade in på tidens förutfattade meningar. Vetenskapens uppgift är att förstå människan och förbättra hennes villkor. Om människan är alltför optimistisk när det gäller att förbättra arvsmassan bör man balansera denna optimism med kritiskt tänkande. Nazisterna drev rasbiologin till sin spets och man kan undra vad de som arbetade på rasbiologiska institutionen i Uppsala tänkte, när de visste att Hitler hade använt rashygienen för att utrota hela folk.

Av Yngve Karlsson 06 dec 2012 06:00