Det är inte bilarna som behöver bli säkrare

Med risk för att bege mig ut på väldigt djupt och okänt vatten, så tänkte jag nu ändå ta och skriva om bilar, trafiken och kanske främst - inte alla, vill jag genast understryka, men många - bilförare som färdas på vägarna runt om i landet. Utan körkort och då naturligtvis! utan bil, anser jag ändå att detta berör även mig som fotgängare eller cyklist. Ibland även som bussresenär eller passagerare i bil, men oftast de två förstnämnda.

Den 25 november kunde man läsa på SVT:s text-tv att var tionde bilförare kör bil fast de är medvetna om att de inte ser tillräckligt bra. Till exempel så är det var tredje som anstränger sig för att se vad vägskyltarna föreställer. Dessa fakta har tagits fram av försäkringsbolaget Trygg-Hansa som frågat drygt 3 400 svenskar i åldrarna 18 - 65 år. Det framgår också att tre av fyra Nästan alla! Ska vi gissa att den där fjärdedelen är de som har synproblem, men förnekar att det skulle kunna vara någon fara i trafiken? ansåg att det borde bli obligatoriskt för bilförare att kontrollera synen när de förnyar sitt körkort. Något som inte behövs i Sverige, vilket därmed är det land som skiljer sig från många andra europeiska länder.

Det är inte första gången Sverige väljer att - enligt min mening - mycket negativt ställa sig utanför vad många andra länder kanske nästan tar för självklart. Naturligtvis tänker jag bland annat på det förslag om telefonförbud som lades ner - eftersom de som bestämmer själva pratar i telefon/sms:ar samtidigt som de kör bil?

För en tid sedan presenterades även ett förslag om att höja körkortsåldern till 25 år, för att, som jag förstod det, "få säkrare förare".

Bälteslagen gick igenom hur den följs, är en annan diskussion. Bilarna görs säkrare och säkrare, och det heter att de materiella skadorna ska vara större än de fysiska vid en eventuell olycka. Naturligtvis. En bil går ju att ersätta.

Vad jag ifrågasätter är om inte fokus borde ligga på att få säkrare chaufförer så att antalet olyckor minskar genom kunskap om hur man ska och bör bete sig när man framför en personbil, lastbil eller överhuvudtaget något med en motor och en ratt, gas och broms.

Jag undrar om det inte är lite som det sägs om vapen; det är inte vapen som dödar eller skadar, utan människan bakom. Det är inte själva bilen som dödar eller skadar, utan människan bakom ratten som inte kan låta bli att ta det där telefonsamtalet och samtidigt fortsätta färden. Kan, och får, ett telefonsamtal vara skillnaden mellan liv och död? Det kan mycket väl bli det. Ett liv går, som sagt var, inte att ersätta.

Av Maria Sågå 29 nov 2012 06:00