Demokratiskt val om böneutrop

Från minareternas torn ropas bönetimmarna ut. Fem gånger om dygnet skall den rättrogne be, böja sin nacke, falla ner på knä, lägga pannan i golvet och betyga Allah sin underdånighet. Minareternas torn är höga för att utroparens stämma skall höras vida. Och han hörs - förkunnandet om Allahs storhet är svårt att undgå.

Det är inte ett neutralt budskap, det är ett radikalt krav som förklarar Guds överhöghet och manar till underdånighet under hans herravälde. Fem gånger om dygnet.

Det är jag inte beredd på, och inte heller beredd till. Jag har ingen lust att ta ställning. Inte nu och inte till denna för mig främmande gudom i denna för mig främmande religion. Jag vill inte bli bli påmind om livets fåfänglighet, om Guds och Islams krav. Inte nu och inte här.

Här har varit lugnt, tyst tidigare, i det sekulariserade Sverige. På sin höjd har man hört klockor klämta vid högmässotid. Kanske har också kyrkklockor förr i tiden upplevts som påträngande och fulla av krav, på att tro på Jesus och se honom som vår frälsare. Men Sverige är sekulärt; de flesta är religiöst likgiltiga. Och kyrkklockor är inga böneramsor, ställer inga krav på att man skall dunka pannan i golvet. Kyrkklockor har genom en lång historia smält in i landskapet, blivit en del av gemenskapen och kan upplevas poetiska, vackert klämtande.

I Sverige brukar man ta ställning efter övertygelse. Frågor debatteras, argument värderas, ståndpunkter vinner gehör. Och vinnande ståndpunkter genomförs politiskt och förändrar samhället. Således; om kön är en social konstruktion skall män och kvinnor betraktas som lika. Om homo- och heterosexualitet är likvärdiga former av könsumgänge måste "bögighet" och "lesbiskhet" få samma utrymme som kärleken mellan man och kvinna. Inget är rätt och inget fel. Om vi skall ha religionsfrihet måste alla få utöva sin religion oavsett vår historia. Om kyrkklockor skall ringa, så måste bönutrop få ljuda från minareter. Fem gånger om dygnet.

Men om jag upplever denna religionsutövning som störande, som ett proklamerande av en gudsstat, ett radikalt krav som jag inte vill lyssna till - borde det inte då bli en demokratisk fråga? Borde man inte få rösta om det? Åtminstone de som bor inom minareternas hörhåll.

Av Jan Wiberg 26 nov 2012 12:02