Det funkar inte i längden att vara ögontjänare

Jag hoppas att många har sett de filmklipp som Expressen har publicerat igår och idag, de på SD-topparna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling, när de en sommarnatt 2010 i centrala Stockholm hamnar i diskussion med några andra personer, bland dem, komikern Soran Ismail. Jag har skrivit ett antal artiklar här på Sourze om hur Sverigedemokraternas etablering i svensk politik tillåts normaliseras och om hur vi måste vägra låta det ske, vägra låta oss luras av partiets strategi att använda två agendor, en som tål riksdagens plenisals talarpulpet och TV-kameror, och en som bara plockas fram när man tror att endast partivänner är inom hörhåll.

Det känns skönt nu, att en person från den absoluta partitoppen, dess ekonomiskt-politiske talseperson Erik Almqvist, avslöjas på film med att erkänna strategin med de två agendorna, efter att ha försökt framstå som rättskaffens och hederlig inför en polispatrull, samtidigt som en person han nyss har kränkt med rasistiska tillmälen tas om hand av polisen. På behörigt avstånd från polisen men hörbar för Kent Ekroths mobilkamera summerar Almqvist upprymt deras dialog med polisen: "Det funkar alltid att vara ögontjänare!"

Det är alltså den värld partiets tilltänkta finansminister bejakar, en värld där "det alltid funkar att vara ögontjänare" och partiets justitieministerkandidat, Kent Ekroth och presseketerare, Christian Westling, säger inte emot.

Almqvist visade på presskonferensen igår stor ångerfullhet. Gårdagen var den" värsta och mest skamfyllda" i hans liv, sade han. Efter att tidigare ha förnekat händelsen försökte han nu när hela filmen redan var offentliggjord agera efter medieträningsboken, lägga sig platt. Ändå kunde han inte låta bli att försöka förklara bort sitt beteende genom att hänvisa till att han var "full" och "mådde dåligt". Samtidigt framstår Almqvist närmast som nykter på filmen, visar inga tecken på att ha svårt att gå eller tala tydligt. Och vem är det som tror att det är naturligt att bli rasist och sexist när man mår dåligt? Det han menar är möjligen att han då befann sig i ett läge då han hade svårt att hantera de två agendorna.

Förhoppningsvis är det ändå så att det förr eller senare kommer fram, vad men egentigen tycker. Förhoppningsvis funkar det inte i längden att vara ögontjänare.

Av Carl Olof Schlyter 15 nov 2012 12:30