hon smälter i mina armar

hon smälter i mina armar , livet är ju så , som sanden igenom mina fingrar , försvinner mina år .Vi mötes i dimma i et töken en dag ,vi tänkte ge den en timma så är det bra .för att läka allt dumt som har hänt ,där vi aldrig kunnde vina och inget var rätt av det vi känt ,så du smälter i mina armar vår tid är nu ,jag ser dig le i mörkret och jag känner att vi hade tur ,det är förbjuda är så vanligt och slöt , så vi går emot den givna lilla kärleks röst , en stig emot månen kall och klar , jag går och undrar när jag ska falla en dag ,inte något krig eller något sådant larv ,sagorna får tiga när vi går i ett verklighets larm , dom säger att jag ska ta det lugnt , det vill se mig som jag va ledsen och trasig nästa varje dag ,men hon smälter i mina armar som en stigande flod känner jag hur vinden sliter i mitt blod .Varför kom du ,hur kan du ha en sådan röst , som påminner om det som var ,men som nu är en tröst. Varje natt gör du mig till kvinna varje natt lånar du ut din ungdoms mysterier jag bugar mig för livets innersta liv som finns i den mänskliga människa grotta .Den som vi så ofta förnekar , med pekande hand emot den mörkar rymden som kallar med sin tystnad inget händer inget sker , men med en dåres envishet slår de visa fast att jo en dag ska det hända en dag ska det ske ,vi är alla dömda. att se ,något som ska komma något ska ske.Jag föraktar ingen det har jag aldrig gjort , men jag har gått med en smärta för något jag aldrig gjort .Jag är inte skyldig , det räcker nu .Vi är alla älskade , vi är alla stora i guds sken .Men jag har slut att peka med min hand ,jag lyssnar till mitt inre och famlar fram ,men en smältande kvinna i mina hand jag är den jag är det är bara så.

Av Mikael Vasara 26 okt 2012 14:34