sourze.se
Artikelbild

Tyskar och vildsvin tar över Småland

"Ångest är smålänningarnas arvedel. Därför blir de allt färre."

Jag har just läst en bok om Pär Lagerkvist. Det var eländes elände och extra mycket ångest.

"Ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen."

"Min ångest är en risig skog, där blodiga fåglar skrika."

Det är klart att han inte kunde bo i ett sådant landskap, så han flydde från Småland till Stockholm. Det är dock tveksamt om han blev lyckligare; han var nog miljöförstörd redan från början.

Likadant var det med Vilhelm Moberg. Barndomen i Småland hade förstört honom och han visste inte var han hörde hemma. Han blev en missnöjd och gnällig människa. Livet i Stockholm blev inte så mycket bättre. Han klagade över det mesta och de flesta. Svenska Akademin var inget vidare och kungahuset var en katastrof. Och om han åkte ner till Småland så blev han förföljd av en massa präster, trots att han själv härstammar från en prästsläkt. Han klagade också över det förbuskade landskapet. Det hade varit bättre om han kört med röjsåg i stället för att klaga på andra.

Astrid Lindgren stod inte heller ut med Småland, utan flydde hon också till Stockholm. Och där retade hon upp sig på Gunnar Sträng som klådde henne på hennes väl förtjänta penningar. Det är tydligt att det är ytterst få smålänningar som finner sig till rätta i livet. Och inte är det så mycket bättre i den yngre generationen. Henrik Bromander till exempel han har flytt till Göteborg har skrivit en 621 sidor tjock serieroman, "Smålands mörker". Och det är inte svårt att begripa vad den handlar om, det vill säga det fortsatta eländet i Smålands skogar. Nu har det tydligen också dykt upp högerextremistiska typer bland buskarna. Och en annan författare, Tomas Bannerhed, stod inte heller ut med småbrukarlivet, utan flydde till Stockholm. Han lyckades överleva sin uppväxt, eftersom han inte såg den ångestfyllda skogen för alla fåglar som han blev expert på. Så kan man kanske också göra!

Ja, man kan fråga sig om det blir några smålänningar kvar till slut. Nu ska man ju lägga ner glasbruken också. De enda som trivs med landskapet är tyskarna och vildsvinen. Men de blir desto fler, så allt jämnar ut sig i längden.



Om författaren

Författare:
Lennart Karlsson

Om artikeln

Publicerad: 23 okt 2012 06:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: