Äventyr i södra Tyskland

Tyskland har under flera års tid varit ett av de tre länder som flest svenskar besöker. Till viss del kan detta förklaras av att Tyskland är lättillgängligt för oss, men jag skulle även säga att det beror på att vi känner oss hemma i Tyskland. Det svenska och tyska språket tillhör båda den germanska språkfamiljen och i svenskan finns ett stort antal tyska låneord. Ett sådant ord, och ett ord som bäst beskriver min bild av Tyskland, är gemütlichkeit - gemytlighet. För det är exakt vad Tyskland är.

Berlin har under det senaste decenniet etablerat sig som en tummelplats för många svenskar, inte minst då det är väldigt billigt att ta sig dit och det finns flera flygbolag och dagliga avgångar att välja emellan. De billiga lägenheterna har medfört att såväl äldre som unga svenskar också gärna köper sig en lägenhet här. Tyskland är dock mycket, mycket mer än Berlin, varje delstat har sina sevärdheter och sin charm. Tyskland är ett stort land och variationen är oändlig. Här finns det mesta som den mest kräsna resenär önskar sig, allt från utmärkt öl och vin, rejäla matportioner, urgamla SPA-traditioner, unika kulturskatter och fantastiska naturscenarier. När man planerar sin resa är det en god idé att gå in på länken www.germany.travel. Här navigerar man lätt och hittar allt man behöver veta och mer därtill, och nästan allt är på svenska.

Jag besökte nyligen den natursköna södra delen av Tyskland, närmare bestämt den ljuvliga Bodensjön och gemytliga Schwarzwald. Det är lätt att ta sig till området kring Bodensjön, antingen genom att flyga med Lufthansa eller SAS till Frankfurt, och därifrån vidare med de tyska järnvägarna, Deutsche Bahn, som tar en direkt från flygplatsen till Radolfzell med byte i Offenburg. Tar man med sig bilen så är följande rederier intressanta: Från södra Sverige till Norra Tyskland tar man TT-Line och Scandlines. Även Finnlines erbjuder transport mellan Malmö och Travemünde. Från Göteborg till Kiel åker man med Stenaline.

När man väl är framme tar man, om man åkt tåg som jag denna gång, en taxi direkt till hotellen i Gainehofen-Hammenhofen alldeles vid Bodensjön. Jag valde att bo på charmiga Seehotel Hoeri. Landskapet är gudomligt vackert när man på morgonkvisten intar sin stadiga frukost med utsikt över sjön och faktiskt också Schweiz, som ligger på andra sidan. Sjön gränsar förutom till Schweiz även till Österrike. Då infrastrukturen i denna del av Europa är ypperlig så går det enkelt att med kollektivtrafik ta sig med buss från land till land och stad till stad. Glöm inte passet när ni tar er in i Schweiz! Annars är det smidigt att hyra bil.

Endast en dryg svensk mil utanför Gainehofen-Hammenhofen hittar man det charmiga schweiziska samhället Mannenbach, vars största attraktion är Napoleonmuseet beläget på en kulle med en sådan härlig utsikt över sjön att man förstår varför huset en gång uppfördes här. Museet bär Napoleons namn, då Napoleon Bonaparte I:s hustru Hortense köpte egendomen 1817 och här lät bygga slottet Arenberg, som står kvar än idag. Museet var i familjen Bonapartes ägo fram till 1906 då familjen donerade egendomen till kantonen Thurgau. Under Thurgaus tid har huset renoverats och tidsenliga möbler inköpts för att förmedla den känsla huset hade då det beboddes av familjen Bonaparte. Museet är vackert och man får en intressant inblick i hur dåtidens nobla familjer bodde. Den fina utsikten får man på köpet. Ur svensk synvinkel är det också intressant att gå i kung Oscar I:s fotspår. Han besökte en gång slottet och donerade då en, om man skall vara ärlig, tämligen ful bägare, som dock har tre fina silvermynt inpräglade på bägarens lock och där man kan läsa att han var kung över såväl Sverige som Norge.



Kunglig bägare


När man väl sett sig mätt på museala föremål är det inte långt till nästa anhalt, belägen endast en kort färjetur över sjön tillbaka till Tyskland och ett av landets finaste UNESCO-världsarv - Reichenau. Reichenau är egentligen en ö som redan på 1830-talet förbands med fastlandet via en gångbro och är, förutom sitt kloster, också känt för sin bördiga mark. Klostret, öns stolthet, blev år 2000 uppfört på UNESCOs världsarvslista. Då ön inte är så stor tar det heller inte så lång tid att se det viktigaste. Många, i varje fall svenskar, glömmer tyvärr bort denna pärla för en annan, större attraktion med svensk anknytning, en timmes bilresa bort, nämligen Mainau.

Blomsterön Mainaus historia började redan 1853 då egendomen köptes av Storhertig Friedrich I av Baden. 1932 överläts egendomen till greve Lennart Bernadotte som utvecklade den till att bli en av Bodensjöns största turistattraktioner. Mainau erbjuder året runt olika sevärdheter som skiftar med årstiderna. Tack vare öns mikroklimat finns här träd och växter som planterats från hela världen. Under vintersäsongen arbetar hundratals trädgårdsmästare med att flytta de mest känsliga växterna till jättelika växthus för att åter planteras ut när solen börjar värma igen på våren. Drygt en miljon besökare hittar hit varje år och förundras över den blomsterprakt som Mainau erbjuder. Under mitt besök på Mainau såg jag även det vackra fjärilshuset, som med sina exotiska palmer och färggranna fjärilar sprider en prakt av sällan skådat slag. Med det svenska inslaget följer självfallet även traditioner. På Mainau firas såväl svensk midsommar som Lucia, båda tilldragelserna mycket omtyckta, inte minst av alla tyskar som gillar det genuina svenska. När magen kurrar efter all fägring, är det dags för kulinarisk sådan på Mainaus värdshus, som är svenskt till stilen såväl vad beträffar design som utbud av rätter.



Mainau slottskapell och Maullbronn kloster


Från Bodensjön är det sedan endast drygt två timmar till ljuvliga Schwarzwald med ett annat av Tysklands världsarv, den tyska staden Maulbronn. Maulbronn är ett småsömningt mindre samhälle som är uppbyggt kring dess stolthet, klostret Maulbronn, upptaget på UNESCOs lista över världsarv. Klostret började byggas i mitten av 1100-talet i gotisk stil och det var första gången som denna stil kom till utförande i Tyskland. Klostret är mycket välbevarat och är öppet året runt. Guidade turer erbjuds på engelska och andra stora språk, och att följa med på en visning är det bästa sättet att ta till sig klostrets rika historia. Vill man sträcka ut ordentligt efter bil-, buss- och tågresor finns här också flera fina vandringsleder. Jag övernattade på Hotel Klosterpost precis intill klosterområdet. Den bästa restaurangen ligger mittemot hotellet och heter "Klosterschmiede". Maten, som alltid i Tyskland, är både frikostig och välsmakande. Prova gärna det lokala vinet eller ölet.

En helg går fort och på min sista dag före hemresan passade jag på att besöka ett av landets mest intressanta bil- och teknikmuseer, nämligen Sinsheims tekniska museum. Museet, som är såväl ett inomhus- som ett utomhusmuseum, erbjuder det mesta av det bästa. Höjdpunkterna för min del var dock de häftiga Concorde och TU-144 passagerarplanen som här står sida vid sida. För oss som aldrig hade möjlighet att färdas med de legendariska Concorde-planen finns nu möjligheten att äntligen gå ombord. Det som förvånade mig var att miljön inne i planet var så avskalad och trång. Epitetet "instängd i en konservburk" stämmer tämligen väl in på detta överljudsplan, men så var det kanske aldrig komforten som lockade med detta plan, som var resultatet av ett prestigefullt samarbete mellan British Airways och Air France. Istället var det planets överljudshastighet, som kunde ta passagerare Paris - New York på endast tre timmar, som gjorde att resenärerna valde Concorde. Någon vinstmaskin blev projektet dock aldrig.

En annan höjdpunkt var alla lyxbilar som finns i museet bredvid. Här hittar man alla lyxkärror från 1900-talet och juvelen i kronan, i varje fall i mina ögon, är Mercedes Benz 300 SL "Måsvingen", som bland annat Marilyn Monroe körde. Detta är en fantastisk skapelse från 1950-talet, som ur designsynpunkt känns förvånansvärt modern än idag. Svåra att slita sig ifrån är även raden av tidlösa italienska lyxbilar som exempelvis Ferrari. Jag tordes inte tänka på hur hög försäkringspremien var då värdet på alla bilar måste vara miljardbelopp.



Ferrari och "Måsvingen"


Mitt Tysklandsäventyr är över för denna gång, men det finns så mycket kvar att se och upptäcka och det känns trösterikt att veta att Tyskland ligger så nära. Svårigheten blir att välja vad det blir nästa gång. Blir det Berlin med dess uteliv, Dresdens kulturskatter, badortsliv vid Östersjö- eller Nordsjökusten, en vinkryssning på någon av floderna eller en ölrunda i München?

Av Mikael Björnfot 23 okt 2012 06:00