sourze.se

Yttrandefriheten kränks inte bara i Ryssland

Pussy Riots dom efter protestaktionen i Moskva klandrades av en enig världspress. För samma "brott" dömdes Nabeel Rajab i den västvänliga diktaturen Bahrain till ett hårdare straff.

Den 17 augusti föll domen mot de tre medlemmarna i bandet Pussy Riot1. Åtalet rubricerades "huliganism grundat på religiöst hat", efter att bandet hade genomfört en protestaktion i Frälsarkatedralen i Moskva den 21 februari i år. Bland annat framförde Pussy Riot protestsången "Jungfru Maria, befria oss från Putin", samtidigt som man uppmanade Jungfrun att bli feminist och ta avstånd från Putin. Även den ryskortodoxa kyrkans nära band till statsmakten kritiserades i skarpa ordalag.

Domen blev två års fängelse - ytterligare ett allvarligt slag mot den redan hårt ansatta yttrandefriheten i Ryssland. Men även mot den sköra rättssäkerheten i landet och ett tydligt tecken på domstolarnas beroendeställning gentemot staten. De tre medlemmarna förvägrades under rättegången de mest grundläggande rättigheterna i en normal rättsprocess, bland annat inkallande av vittnen. Allt som allt, naturligtvis, är detta ett klart och upprörande exempel på maktens "skuggrädsla".

Västvärldens tidningspress uttryckte självklart sin avsky för domslutet och för den bristande rättssäkerheten i ett allt mer auktoritärt Ryssland, där yttrandefriheten och andra mänskliga fri-och rättigheter som garanteras i FN:s konventionskatalog, begränsas och kringskärs i en allt större omfattning. Det sker framförallt då maktapparaten med Putin i spetsen känner sig hotade av demokratiska reformkrav.

Samtidigt, emellertid, i diktaturstaten Bahrain, dömdes Nabeel Rajab2 - känd människorättsaktivist och chef för Bahrains Center för mänskliga rättigheter - den 16 augusti till tre års fängelse för ungefär samma typ av "brott", det vill säga att i demokratins namn ha utnyttjat yttrande- och mötesfriheten. Åtalet och domslutet i Rajabs fall grundades på anklagelsen att Rajab genom sin aktivitet bland annat i sociala medier- Twitter exempelvis - och genom sitt deltagande i demonstrationer, hade uppmuntrat till regimfientliga protester och krav på demokratiska reformer. Den stränga domen bör väl också ses mot bakgrund av det tal som Bahrains nuvarande diktator, kung Hamad bin Isa al-Khalifa, höll tidigare i veckan där han framhöll att regimen hade en grundlagsenlig plikt att "skydda fredliga, godhjärtade medborgare som inte försöker att utmana eller gripa efter den sittande makten". Underförstått; till skillnad från revoltörer och kriminella som Nabeel Rajab.

Rajab dömdes alltså till ett strängare straff än Pussy Riot -en påbackning, så att säga, med ett år.

Men om detta får vi inte höra särskilt mycket i svensk media. Ja, inte heller i internationell mainstreammedia. En notis, möjligen, eller marginalanteckningar. Det går inte alls att jämföra med uppståndelsen inför Pussy Riots åtal och domslut.

Orsaken står nog att finna i det faktum att diktaturstaten Bahrain är en "snäll" diktatur, snäll i meningen västvänlig. Och som dessutom, vilket givetvis är en väsentlig pusselbit i sammanhanget, har upplåtit en flottbas åt supermakten USA:s femte flotta strax utanför huvudstaden Manama vid Persiska viken. Diktatorn al-Khalifa är alltså en för väst "nyttig" diktator, vars brott mot mänskliga fri- och rättigheter i största möjliga utsträckning bör sopas under en redan knölig matta. Vilket också sker, bland annat genom tidningarnas tystnad inför det förtryck som drabbar folket i Bahrain.

I en videointervju strax före sin arrestering uttryckte Nabeel Rajab sin egen åsikt om sakernas tillstånd, där han också påpekade att närvaron av USA:s femte flotta gjorde kampen mot förtrycket än svårare3. Vidare sa han: "Eftersom regimen hålls om ryggen av Förenta Staterna och av den uppbackning med efterföljande tystnad som iakttas av det internationella samfundet, så innebär det att regimen anser sig ha fått ett så kallat grönt ljus för sina åtgärder, vilket föder än mer förtryck och utökade attacker mor företrädare för mänskliga fri- och rättigheter."

Av den anledningen, iakttar alltså tidningarna "största, möjliga tyssstnad...", och låter i stället de verbala knytnävsslagen drabba en mer acceptabel slagpåse - Ryssland.



PS. Den 17-årige skolpojken Ali Hussein al-Nima sköts till döds av polis i byn Sadad i Bahrain lördagen den 29 september, efter att ha medverkat i en politisk demonstration. Även denna nyhet från den "nyttiga" diktaturen tycks ha förbigåtts med tystnad4.



Referenser:

1 Länk: mynewsdesk.com

2 Länk: amnesty.se

3 Länk: thelede.blogs.nytimes.com

4 Länk: telegraph.co.uk


Om författaren

Författare:
Leif Karbelius

Om artikeln

Publicerad: 22 okt 2012 06:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: