Ring 114 14 istället för 112 om det inte är livsfara

Titt som tätt slår tabloiderna upp nyheter om påstådda oegentligheter inom akutsjukvården och de långa väntetider som gäller när man ringer samhällets nödnummer 112. Och visst är kritiken ibland befogad. "Fallet Emil" är ett exempel på det. Där gjordes en monumental felbedömning och resultatet vet vi ju alla - det blev katastrofalt, och en ung människa dog i onödan.

Men om jag trodde på talesättet "All before but is bullshit", skulle jag sluta skriva nu. Det finns dock alltid ett "men" om man vill framföra en nyanserad bild av verkligheten, och det finns ett kraftigt "men" i denna debatt.

Med flera års erfarenhet i blåljusbranschen vågar jag med mycket stark täckning påstå att de flesta som söker akut hjälp på våra sjukhus akutavdelningar, mycket väl skulle kunna vänta till nästkommande vardag och istället söka vård på en närliggande vårdcentral. Detsamma gäller de som av olika andra anledningar ringer 112. Nittio procent av alla 112-samtal skulle istället kunna avhandlas på 114 14 om det gäller polisiära frågor.

Det finns ett talessätt inom sjukvården: "Vilken tur att du kom idag, i morgon hade du varit frisk." Det kan tyckas lite cyniskt och raljant, men icke desto mindre stämmer det mycket väl överens med den verklighet som råder ute på akutavdelningarna. Folk söker för än den ena och än den andra åkomman som inte ens i den vildaste fantasin skulle kunna vara något farligt för liv och lem.

Detta kanske speglar den verklighet vi levt i de senaste decennierna, där det har vuxit fram en övertro på att allt obehagligt genast skall tas hand om av samhället. En oerhörd kraft och energi måste läggas på personer som söker för saker som lätt skulle kunna avhandlas på en vårdcentral eller till och med inom den öppenpsykiatriska vården nästkommande vardag. Likafullt befolkas akutavdelningarna av dessa människor som kräver omedelbar hjälp. Dessa människor får oftast vänta flera timmar, och det med rätta. Akutavdelningarna är inga vårdcentraler, de är samhällets yttersta hjälp avsedda för folk med livshotande sjukdomar och skador.

Om polisen som tar emot samtal via SOS Alarm på nödnumret 112 kunde lita på att den person som ringer numret verkligen hade varit i nöd, eller bevittnade någon form av pågående brottslighet, skulle svarstiden kunna kortas ned rejält. Polisen blir ofta låsta med samtal från personer som har allmänna frågor, mår psykiskt dåligt eller bara i största allmänhet är helt okunniga om sitt eget samhälleliga ansvar. 112-samtalen fullkomligen väller in på Länskommunikationscentralen och samtliga måste besvaras fortast möjligt.

Om människor kunde inse att de istället, vid mindre akuta fall, kunde använda sig av 114 14 skulle effekten bli att de verkligt nödställda skulle få hjälp mycket snabbare, samtidigt som de som hade mindre angelägna ärenden också kunde expedieras inom rimlig tid.

Jag nöjer mig med att konstatera fakta, och överlåter till den akademiserade expertisen att avgöra vad detta beror på.

Av Göran Larsson 17 okt 2012 06:00