Som vinter

Pregnant längtanspuppa; jag
salivsträngslig lupuskäft; Du.
vrålburen kastvindande mina
tänjda mungipor, viltsärarade min
indiansommars skallskada
slemslingrade svettsjukt
mina händer hårt om din mun
tvångsdiade dig svulten du var ispojken, eregerad
trängd samman i vår
bultande svullnad
du störtade ängel
för tidigt och försent
kom du och kom jag
som om vi var nu

Talade jag fel?
jag vet att min tunga låtsas,
men snaran älskling,
den fick jag när jag föddes
tågets dunkande förspel
öppet gav jag mig
aldrig igen, aldrig, jag vet
resande av arv ur arv
min spräckta hjärna
var ditt vattenhål och guldhäst
det var så du kände igen mig sa du
jag gav dig gullregn och fadda druvor
en vajer av järn mot skymningen
en svala flög emot fönstret var kväll
vi stod gränslösa
utanför de glasbeklädda paradisen
min hand krossades så lätt
tunga glänsande,
sorgflorade hinnor
betäckte du min svarta jord
besådde mig lucker
och hur du hatade mig
och hur jag hatade mig
och du sjöng i mitt öra
och jag vägrade lyssna
under asfalt och damm ligger jag
blick stilla, som om tiden kunde backas
surnande, ruttna och deformerade
staplas små dödskråkor ovanpå,
och barn leker,
runtom frodas imaginära vallmofält
jag blundar dem våra

Av Nina Ahlzén 09 okt 2012 12:26