Söder Själar 22

15. d u b b e l s p e l fortsätter

"Det blir så allvarligt!", ryser Git Gay. I falsett utbrister Veronica med låtsad bestört förvåning: "Allvarligt!? Vad är det som är allvarligt? Det här är ju roligt! Är det inte roligt att vara med om något nytt, något som man inte har gjort förr, något som ger en ny insikt, en djupare förståelse?"
"Om det gör det!" Georgette mosar ännu en bit piggvar med gaffeln med lite mer eftertryck än anständigt men får omedelbart svar: "Vem har sagt att det inte skulle göra det? Om vi hjälper till. Allesammans."
"Om vi hjälper till var det." Georgette känner bara ett litet obehag över att det ligger så mycket förnuft i vad Veronica säger, att det inte är fysiker som kläcker så uppenbara idéer och mjuknar samtidigt åt Veronicas vädjan: "Vad fanns det då från början?"
"Det vet vi inte." Georgette tvekar inför att uttrycka sig rakt på sak, den försiktige akademikern vill ta över, men vafan! han är ett fnask från förgången tid med idéer och leverne som faller utanför etablera ramar. "Det faller utanför alla sakliga ramar att spekulera om det. Men vi ska försöka. Man får väl förmoda att det inte fanns någonting", säger hon och frasar med alla färgglada kjolar.
"Ingenting." Bertha bekräftar och Georgette instämmer: "Nej just det."
"Och ur ingenting kommer ingenting?", fyller Greta Garbo i och Georgette bekräftar med fiskkniven: "Ur intet kommer intet. En gammal, för att inte säga urgammal princip."
"Men nu finns vi!", Veronica ser nöjd på var och en alla konstaterar muntert högljutt att så är fallet, "Oj vad vi finns! Något finns nu. Så det måste ha blivit till något en gång i tiden." Georgette drar en suck, lägger kniven åt sidan och fyller på sitt glas, igen: "Det går helt enkelt inte att lösa."
"Ger du upp så lätt?" Veronica retas med honom, fysikern Göran, och lägger till något som nästan blir en elakhet: "Det är inte farligt att spekulera. Ingenting av vad som yppas mellan dessa illustra väggar slipper ut till öron som kan ta skada. Är vi inte överens?"

"Herregud!", säger Git Gay som alltför väl vet med sig hur känsligt det kan vara för en som vill upp, men Greta Garbo ropar glatt: "Så Georgette, svinga dig ut i det okända!" Georgette är fast övertygad om att ifall Göran skulle säga något dumt eller ännu värre göra något dumt och det av en eller annan anledning skulle komma ut, så kan han näppeligen förneka det och det kan komma att användas emot honom av hans intriganta kollegor på institutionen. Han är feg. Han alltså och hon vet det. Hon bestämmer sig för att gå till motoffensiv: "Men principen Ur Intet Kommer Intet, vad är det för princip? Realiter?"
Veronica ser förvånad på henne: "Vaddå vad är det för princip?" Georgette svingar gaffeln. "Ja, vad säger den?" Veronica fortsätter lika förvånad: "Den säger exakt det som den säger!" Nu är det Georgettes tur att mima förvåning: "Den uttalar sig om vad detta intet innehåller. Ju." Veronica som ännu inte inser varåt Georgette syftar tvekar: "Nja. Innehåller? Tanken att Intet är en chokladask med något inuti var nog inte vad de gamle hade i tankarna. Snarare är det i själva definitionen av begreppet uteslutet att det utpekar något."
Git Gay följer tankegången vidare och det slår henne att hon kom på detta helt på egen hand: "Den uttalar sig om att, att intet har en egenskap, faktiskt har en egenskap, utpekar något, som du uttrycker det kära Georgette; nämligen att ur det, alltså ur intet kommer intet." Av Veronicas min förstår hon att det inte är så självklart och fortsätter: "Du hör själv! Ett intet, ett förbannade intet, åh förlåt, förlåt så mycket, jag menade verkligen inte att uttrycka mig så vulgärt: alltså ett intet som trots allt innehåller något, till råga på allt ett förbud! Ett rackarns förbud!" Veronica ser förtjust på henne: "Och då menar du att det inte är ett intet? I så fall?" Det är med uppriktig förvåning som hon noterar att Git Gay tar så aktiv och konstruktiv del i diskussionen.

Lennart har varit med längst i gruppen och ledde den, kan man säga, innan han blev tvungen att flytta till en mindre våning när han fick sparken från Ericsson: han var för gammal och omodern. Han hade lärt sig från grunden. Klättrat från vaktmästeriet till personalavdelningen. Han var bra på att hålla ordning på saker och ting, människor eller maskiner och alltid se till kostnader. Till en början var han fylld av idealism, som alla unga eller naiva, men i själva verket obrottsligt lojal, fanatisk, som han tänkte om det i de tysta, dystra timmarna före dagbräckningen. Han opponerade aldrig, gladde sig åt att vara dem till lags som han beundrade, fruktade och avundade i hemlighet; åren vande honom vid hårdhet. Avskedanden, besparingar som betydde avskedanden, karriärklättringen gjorde hans skor hårdare än någonsin en skinheads, och han använde dem på samma lättsinniga och brutala sätt; allt detta tog ut sin rätt. Det ironiska var - men han såg det inte direkt som ironiskt, korrigerade han sig - i vilket fall var det han som måste administrera de nya, flashiga testerna som skulle avgöra vilka anställda som var socialt kompetenta och därför passade in i det nya Ericsson och vilka som inte var det och som vibeklagarverkligen inte hörde hemma i den nya världsordningen. Knagglig engelska, nördig fast på fel sätt med datorer, nöjd med sin plats i organisationen, inte längre så ung; sammantaget tillhörde han en art som var hopplöst illa anpassad till den nya nischen för unga, hungriga medarbetare.
Livet slogs i spillror. Ericsson var hans hem, familj, jaktmark, hans ekosystem. Ett halvår, minst - tiden stod stilla - varade depressionen innan han besinnade sig och kontaktade en terapeut som Ericsson tidigare hade anlitat, men numera var avpolletterad. Hon hade föreslagit att han skulle bejaka sin feminina sida, men hon kunde inte ana att det skulle ske på regelbundna tider, ritualiserat och i största hemlighet. "Jag är inte sexuell", hade han sagt till henne efter flera års seanser, "Överhuvudtaget inte. Jag vill bara vara attraktiv. För män." När det inte längre var möjligt som karriärist fick det bli som kvinna: "Självklart blir det Git Gay! Vem annars?! Vampen är kärnan i mäns fantasier om fantastiska, fantasieggande, förföriska leksaker; mjuka, följsamma, vackra statusprylar."

"Vad skulle du mena, kära Veronica?", undrar Georgette fnaskigt vresig. "Jag skulle fråga mig", säger Veronica entusiastiskt, "fråga mig om man verkligen ska se detta intet som en entitet, som något som kan ha ett innehåll? Det är inte jag som gör det, utan de som påstår att intet förbjuder att det kan komma något ut av det." Git Gay hinner inflika en fråga liksom flämtande: "De har fel? De gamle, hade de fel?"
"Det måste de väl ha!", säger Veronica bestämt. "Ett intet ska inte, för att vara ett verkligt intet; ska inte innehålla något, inte påbjuda något, inte förbjuda något - det ska vara ett i sanning platt intet." Hon slår ut med sina välmanikyrerade händer för att åskådliggöra plattheten.
Georgette undrar liksom i förbigående: "Så ur intet kan komma något?" Veronica samlar sig som inför en magnifik avslutning: "Eftersom det inte finns något, absolut ingenting, eftersom det handlar om ett platt intet, så finns inget som förbjuder eller påbjuder, vare sig det ena eller det andra, att något måste ske eller inte får ske. Eftersom vi sitter här, så har något skett och vi kan konstatera att något skedde för urminnes tider, som var den allra första början till allt som är nu och kommer att bli i framtiden. Men, och jag betonar det, men det kunde lika väl inte ha skett något alls. Men obs!, obs!, obs!: intet orsakade inte att något skedde; ingen orsak, ingen verkan, absolut inget orsak-verkan-resonemang. Det bara blev, flickor. Men, flickor, det kunde lika gärna inte ha blivit."
Snabbt, alldeles för snabbt, invänder Georgette vresigt: "Men det är inte vetenskap." Veronica utbrister förtjust: "Vem fan - oh, jag ber om ursäkt!: ursäkta, jag förstår inte, kan inte förstå vad det är som far i mig; men vem bryr sig det allra minsta om det! Det är logiskt. Det är oteologiskt. Det är omytiskt. Det är estetiskt. Det räcker. Inte måste vetenskapen godkänna det här för att det ska hålla streck. Absolut inte! Inte då! Förresten har vi konstaterat att det faller utanför vetenskapen. Det är vettigt ändå." Hon fuktar läpparna med Château d’Yquem, och erfar igen att Git Gay hade rätt om läppstiftet: det står emot allt. "Klokt", ställer bestämt ner glaset: "Förnuftigt!"
Det är bara applåderna som fattas. Alla ser både roade och allvarliga på henne, klädd som hon är så korrekt och nästan för bra som mullig, smakfull och elegant hemmafru i en turkos enkel klänning som bara den kan bära som har kropp. Georgette kan inte låta bli att bryta stämningen: "Men sedan då? Varför händer inte vad som helst nu då?"
"Därför att nu, när det finns något, till exempel piggvar, eller Château d’Yquem, så snart det finns något över huvud taget, redan efter den där bråkdela sekunden, din lilla bråkdel av en sekund, kära Georgette, blev materien fjättrad till orsak och verkan. Då blir det vetenskap - inte förr." Georgette är inte nöjd: "Det låter för enkelt."
"Vetenskapsmän älskar väl enkla lösningar", fjäskar Veronica grovt och muntert med Georgette. "Det låter som ett trix", invänder Georgette lika muntert och brister ut i ett bullrigt, manligt skratt när Veronica klipper med ögonfransarna och konstaterar: "Det låter som om du inte har några invändningar."

Av Staffan Nilsson 02 okt 2012 11:58