Söder Själar 21

15. d u b b e l s p e l

FRAM MOT EFTERMIDDAGEN kommer de första gästerna till Lars flärdkväll. Göran, Werner och Lennart anländer med var sin sportig trunk med de nödvändiga tillbehören för en lyckad kväll. Göran vill inte komma till festen som det sekelskiftesfnask, franskt givetvis, Georgette, mycket Toulouse-Lautrec, som han älskar att klä upp sig till, eller kanske ner. Werner är bara för blyg men är mullig och kan rätt utstyrd utan att väcka uppseende passera som en fyllig och charmig kvinna i sina bästa år. Lennart har fastnat för den gamla primadonnan Git Gay och givetvis, uteslutet, onej!, det går inte, verkligen inte, att röra sig utomhus utan att väcka viss påträngande uppmärksamhet och mest sårande av allt: munterhet, men skulle absolut inte ha någonting emot att visa upp sina kvinnligt skulpterade ben, i nätstrumpor, för alla. Flera timmars munter samvaro framför speglarna, matlagning, ett glas champagne eller två har blivit ett efterlängtat evenemang som inträffar varannan månad.
Bert kommer uppklädd till flygvärdinna, Bertha, alltid sist - och stolt. Flygvärdinnan tas emot av Lady, ikväll som en magnifik, förförisk, lite mystiskt vampig Greta Garbo. Bertha utbrister i ett förtjust "Strålande! Helt enkelt strååålande!", låtsas som vanligt inte se Ladys oansade ögonbryn och ställer undan trunken med civila kläder.

Kvällens höjdpunkt är middagen i Lars jugendmatsal. Valnötsbordet erbjuder plats för sex personer, generös plats, och Lars låter platsen mitt emot honom på kortsidan stå tom. Där står för dagen en glad och extravagant blomsteruppsats med enbart försommarblommor. Lady har önskat, och det gör de andra flickorna också, att en riktig man, en macho - men med stil, det är mycket viktigt - kunde närvara vid varje middag som sällskapets kavaljer. Ingen har emellertid förmått sig till att fråga någon. Kanske beror det på att det är en omöjlig kombination: en macho med stil. Det var i alla fall vad de fnittrande enade sig om vid sminkbordet. Karlar! Georgette hade på sitt drastiska vis föreslagit att de kunde lägga, eller hellre resa, en baguette på kortsidan, flugförsedd.
De höga stolarna är inte särskilt bekväma men vackra. Bordduken, i vitt linne med en guldbård som löper runt hela den närapå superelliptiska bordskivan i höjd med vinglasen, tas bara fram till dessa speciella tillfällen. För att passa så perfekt till bordets speciella form, lät Lars måttbeställa och väva den hos Ringboms. Dyr blev den och mycket vacker.

Det är Veronica, alias Werner, som har komponerat menyn och bestämt samtalsämnet - Hur Allt Blev Till. Som Werner är hon idéhistoriker specialiserad på skapelsemyter och skapelseteorier. Han har blond snagg, utsökt modellerade öron som alla flickor är överens om gör sig bäst utan utsmyckning, är gift med en oförstående kvinna enligt honom själv - "Veronica är helt enkelt snyggare än hon! Min Margaretha. Jag svär!" - och far till två tonårspojkar: "Heeeelt normala!" Georgette säger retsamt: "Det är bara som du tror! Tonåren är den absolut hemligaste av människans alla åldrar."
Veronica insisterar på att var och en, utan undantag men det är oklart vem hon kan tänkas mena med detta otänkbara undantag, dricker ett glas friskt vatten - absolut inget starkt! - minst en halvtimme, minst, innan de går till bords. Mat ska inte sköljas ner. Dryck ska tjäna som ackompanjemang, vara del av anrättningen, berika den liksom maten berikar drycken. Otörstig dricker man sig före eller efter.
Entrérätten är sparrissnäckor med en Riesling, det hör till: "Wormser Liebfrauenstift-Kirchenstück", sa Veronica och höll tungan rätt i mun. Huvudrätten är piggvar Royale, en kall rätt, med Château d’Yquem. Bertha öste beröm över efterrätten, en "ljuuuvlig" pärontårta med tokajer.
"Ohnej! ", slog hon ifrån sig: "Jag har inte komponerat menyn själv. Allt är stulet. Erkänner: allt är stulet! Ohnej! Inte munsbitarna! Inte munsbitarna! Bara menyn. Betalt ur hushållskassan. Varje fena. Varje stjälk. Varje butelj."
Civilt är fnasket Georgette fysiker, Göran, karriärist, mycket mån om sitt yttre, maskulin utan att vara macho, lagom muskulös med ett lagom lager underhudsfett som liksom mjukar upp manligheten. Han är rentav kurvig, dock utan att vara feminin i sin manliga uppenbarelse men nu helt förförisk i sin kvinnliga. Han blev tidigt skallig, något som han skyller på generna från både fars och mors sida.
"Blev mor din flintis!?", hade Veronica undrat med låtsad bestörtning och med illröda lösnaglar mot läpparna. Men en dag som denna spelar det ingen roll då peruker gör alla jämlika.

Efter en kort inledning om vad som räknas som skapelseteorier och myter och rodnande vilket bara syntes på den osminkade nästippen tagit emot översvallande beröm för förrätten fortsätter Veronica: "Allt som har med allts ursprung att göra är bara myter." Georgette tar tacksamt emot utmaningen och säger med vulgärt, skrälligt tonfall medan hon rättar till lockarna, som givetvis är omöjliga att rätta till - det ska vara så - men ger alla tillfälle att beundra hennes gräddvita, kurviga armar: "Inte alls. Vetenskap, vetenskapen eller mera exakt fysik har svaret. Grundat på fakta." Innan hon hinner fortsätta avbryter Veronica och invänder med viftande gaffel att det inte är helt korrekt. Bertha klipper med ögonfransarna och riktar sig till Georgette: "Men hur började det då? Enligt fysiken."
"Vi har kunnat fastställa hur universum såg ut bara bråkdelen av en sekund efter dess tillkomst. Och den bråkdelen är inte lång. Det kan jag garantera." Men Bertha är inte nöjd. "Det är inget svar, inget fullgott svar. Hur började det? Innan bråkdelen, den där lilla, lilla."
"Alltså:", Georgette blir föreläsare igen, lite för förbindlig märker hon själv och fnaskar till tonfallet allt eftersom, "en grundprincip i all vetenskap är idén om orsak och verkan. Allt som finns till har en orsak, varje verkan har en orsak. Så långt har vi inte kommit ännu som till allra första början. Nej, det har vi fan i mig inte gjort." Hon tar ännu en tugga av huvudrätten som hon till allas förfäran inte använder fiskkniven för att sönderdela utan bara gaffeln. Han lever nog in sig allt för mycket i rollen som marginaliserad kvinna, tänker Bertha, som beundrar hennes förföriska mjukhet parad med laddad manlighet.
"Som till före den lilla, lilla bråkdelen!", säger Veronica ivrigt och Georgette nickar instämmande. "Nej just det," fortsätter hon, "det är det som är poängen. En början kan inte ha en orsak. Ingenting kan föregå en början." Georgette betraktar henne förvånad: "Ja, och?"
Veronica spärrar upp sina vackra ögon: "Då faller ju det vetenskapliga ihop. Om principen är orsak och verkan och utan den har vi ingen vetenskap, så kan föreställningen om hur allting började inte, inte vara vetenskaplig. Det är allt jag vill ha sagt!" Hon smuttar på glaset och tillägger onödigt kvinnligt förtroligt: "Men det betyder inte, absolut inte, nej då, att den inte kan diskuteras på ett förnuftigt sätt. Tvärtom är jag övertygad om att det är väldigt viktigt att göra det. Just för att undvika att man inbillar sig att vilken skapelseteori, myt, föreställning som helst är bra, lika bra som någon annan. Eller hur? Att det inte spelar någon roll vad man tror. Att det inte skulle spela rooooll." Med spretande fingrar ställer hon ner glaset och för linneservetten försiktigt till läpparna.
"Men vetenskapen….", börjar Georgette uppgivet men Veronica har inte talat färdigt: "Vi är överens om, det är vi, att utan idén om orsak och verkan ingen vetenskap. Det är vi överens om? Ja!" Georgette kan inget annat göra än nicka instämmande med munnen full av piggvar Royale. "Därav följer - för du håller väl med om den logiska, den o-und-vikliga, slutledningen av det? - att det som sätter igång allting, början, inte kan ha någon orsak, inte kan vara or-sa-kad, och därför, därav följer, att alltings början inte kan analyseras med vetenskapliga metoder." Georgette ser bekymrad ner i det tomma Château d’Yquem-glaset men ingen gör en ansats till att fylla på och hon säger uppgivet med en dramatisk gest och himlande ögon: "Men vad blir det då? Ska vi börja läsa biiiibeln?"
"Vi resonerar logiskt. Vi resonerar bara logiskt, flickor." Veronica har lagt ifrån sig besticken och ser från det ena omsorgsfullt sminkade ansiktet till det andra. Hon konstaterar belåtet att hon är den enda flickan i församlingen som har egna ögonfransar, så manligt kraftiga att de bara behöver en touche av extra svärta. Hon noterar att Greta Garbo ser ointresserad ut som vanligt när samtalen rör intellektuella ting men Bertha verkar uppåt och glatt överraskad över Georgettes vulgära, fnaskiga men skärpta framtoning. Git Gay öppnar för första gången munnen och läspar fram: "Bara logiskt. Jaha."
"Bara logiskt," understryker Veronica och Git Gay fortsätter aningen förvirrat: "Så Gud skapade inte allting? Det kan väl knappast vara logiskt att påstå det? Eller att Gud, eller någon annan skapade - ja, alltihop?" Hon ser sig om och möter förvånade miner, medan Greta Garbo ägnar all uppmärksamhet åt piggvaren. "Jag anser inte det, kära Git", säger Veronica hjälpsamt och lägger kraft bakom orden. "Verkligen inte! Man får gärna tro på det. Det får man. Det tycker jag. Absolut. Men jag tycker inte, verkligen inte, att det är särskilt intressant eller upplysande. Ser mer ut som en nödlösning: man tar till Gud, eller vem det nu är, någon eller några gudar, som skapare, bara för att man inte kommer på något bättre, eller inte orkar tänka, eller inte vill tänka."
"Men vi vill?", frågar sig Greta Garbo blaserad och balanserar elegant en diminutiv fiskbit på gaffeln.
"Ja. Gör vi inte det?" Veronica vänder sig till var och en och kan skönja en slöja av osäkerhet över anletsdragen. "Vi vill väl inte bara tala om senaste lösnaglarna." Och som om det är vad de verkligen vill tala om tillägger hon: "Men kom igen nu flickor! Snälla!"
dubbelspel fortsätter

Av Staffan Nilsson 30 sep 2012 14:43