En blå saxofon
Ett slags farväl
En blå saxofon
bortom väntrummets plast
och en dators tomma öga
är de enda som orkar
hjälpa denna gryning nalkas
som håller mig vid sans
där jag sitter hopkrupen
i den torftiga soffan
i väntan på en överbliven cigarett
fast jag inte röker
Ur grön neon
i sjukhusets hårda korridor
springer en man mot utgången
ovanför en stängd dörr
genom den kom jag in
fast ingen höll den öppen
där jag sitter hopkrupen
i den torftiga soffan
vill jag ge dig en överbliven cigarett
fast du inte längre röker
Svart är snön
inte som din vita klänning
med händerna över bröstet
vi följer liljorna hem
genom den stora staden
också den har slutat andas
där jag sitter hopkrupen
i taxins torftiga famn
och röker den överblivna cigarett
jag inte kunde ge dig....
Av  Solsken 25 sep 2012 11:32 |
Artikeln är inte placerad.