Söder Själar 13

10. s p e l

LOPP TVÅ HAR precis gått i mål på Bergsåkers soliga travbana. 1 000 kr vinnare på Athos Leber till 5,54; dagens första spel. Simon hade räknat ut att Athos skulle ta ledningen, sedan skulle Bergharn släppa till någon bra, för hästen går bäst med draghjälp, få lucka i god tid och sedan var det klart: Athos Leber trippar ifrån och vinner lätt, lätt. Mycket riktigt spetsade ekipaget men Robert Bergh försvarade ledningen. Och vann lätt, lätt. Utan draghjälp. Det var alltid oroväckande för Simon att han fick rätt fast han hade fel. Det fick honom att känna sig tursam. Och dum. 4 540 kr vinst. Var det helt enkelt så att han bara hade tur? Varför inte skita i att läsa på, analysera det troliga löpningsförloppet, kolla värmningar, lyssna på skvaller, träningsrapporter och tips och i stället bara blunda och peka lite hur som helst?
Simon vet att rationell analys inte räcker. Påläst är han dock alltid. Att blint strecka kupongen ger ingenting - om man inte har väldig bondröta. Att gå på bara feeling duger inte heller. Inte vinner bästa hästen, bästa hästen på pappret, jämt heller. Tillfälligheter, för vilka det inte finns någon vetenskap, stökar till alla rationella omdömen, lägger krokben för varje förnuftig analys, varje feeling hur stark och lysande den än är.
Vinstbongen vilar varm och god i vänster bröstficka på den grafitgråa skinnkavajen som han alltid har på sig när han arbetar. Många fickor - för plånboken, John Silver utan, Ericsson, mynt, småsedlar, stora sedlar, pennor, program, kuponger och där, närmast hjärtat, kammaren för vinstbongar. Han bär en duvblå bomullströja med rundad krage, fräscha leejeans, grafitgrå sockor - korrekt, cool men oroad.

Simon struntar i lopp 3 och streckar V75-lappen istället.
Nian spik i första V75-avdelningen. Spik på 11 i andra. Spika inte hästar på bakspår, står det i travskolans ABC. "De vinner! Båda två! Trots bakspår. Inget att tjafsa om!", säger han till de skogsklädda bergsknallarna bortom upploppskurvan. Twigs Indeed i första smyger med i det längsta och sedan spelar han ut kortspeeden på upploppet. Och han är inte favorit på streckspelet. Exakt sådana spikar ska man ha! Hans senaste lopp lovar, ja garanterar vinst idag och Fredrik Linder, hästens kusk, lät väldigt optimistisk i stallet. Millan Pamela, mest streckad i andra, får ett liknande lopp. Båda såg kalasfina ut i lugna värmningar. Järvsöfaks i tredje bara vinner. Punkt. Löjligt att gardera upp honom. Victory Tilly i femte. Vinner. Punkt. I fjärde var det flera som var på tårna, men där vinner nog den som får spets: streck för 1 Barista och 6 Bandit Frontline, som båda är startsnabba och det finns ingenting emot. Den som får täten vinner. I stallet lät det dessutom som avslag för några av de mer betrodda. I sjätte tar Pion ledningen, kanonvärmning, men han vill inte lämna mycket speedige, om än bara en kort bit, Col McLain utanför. Och till sist, i sjunde avdelningens lopp över 2 640 meter räcker det med två streck: Lönshults Napoleon, spets, och Giant R.S., stark. Han erkänner för de kivande kajorna att här streckar han med hjärtat. Det blir 8 rader. Faktiskt inte mer än åtta rader.
Simon ser forskande upp på sommarmolnen, men de avslöjar ingenting, leker bara sitt eget liv och bryr sig inte om hur han streckar. Han ser sig uppmärksamt omkring, men alla koncentrerar sig på sitt. Klart för start i lopp 3. Bilen ska släppa fältet. 8 rader och inget tyder på att det skulle vara fel. Han streckar för 50 system. Lappen kostar 200 kr. Han gör ytterligare nio identiska lappar så att det tillsammans blir 500 system. 2 000 kr kostar det. En rövare. Det är klart att det är. Fyra spikar och tre lopp med vardera två hästar. Precis så här är det. Exakt så! Det är en chansning att göra ett stort system och det är en chansning att göra ett litet, väl genomtänkt som detta. Går det åt skogen är man idiot. Lyckas det är man hjälte.
Roger, som Simon brukar träffa på Örebro-travet, säger att en spelare alltid har rätt. "Det bara är så. Om jag spelar på en vinnare, så är det för att han är loppets vinnare. Om han ändå inte vinner? Då är det i alla fall inte jag som har gjort bort mig. Antingen har tränaren inte hästen i tävlingsmässigt skick och den borde inte ha fått starta. Inte mitt fel. Eller så kör kusken illa. Inte mitt fel. Eller så kör de andra kuskarna så illa att det blir fel för min vinnare. Inte mitt fel heller."
Roger är den enda person som han regelbundet umgås med på en travbana. Men motvilligt. Vore det inte trevligt att dela allt detta underbara med en själsfrände: sporten, spänningen, triumferna, besvikelserna? Nej, så har Simon inte tänkt på länge. Koncentrationen blir lidande. Arbete är detta, bara arbete, ett härligt, spännande, lönande arbete. Umgänge är en helt annan sak.
Så kul är inte Roger heller. Han tar inte spelet på allvar. Han roar sig. Det får han väl göra! Men för Simon är det allvar: "Det är jag mot alla andra. Det är ingen lek!" Men så har han aldrig sagt till Roger.
4 540 kr vinst på Athos Leber minus 2 000 kr. Fortfarande på plus och Simon spelar 1 000 kr vinnare på 9 Twigs Indeed i lopp 4, V75:s första avdelning. Det är klart man spelar på sina spikar! Fortfarande 1 540 kr vinst.

"Nu är jag värd en bira!", säger han till öltältet och kryssar fram till ingången som vaktas av en väldig ängel utklädd till väktare. Han kan obesvärad kliva in och erfar som alltid känslan han hade som liten grabb när han steg in i väckelsetälten som hans far, ung, stor och stark, bevakade åt Maranata medan mor, rund och god - det är verkligen så han minns dem - sålde kaffe och hembakade bullar; känslan av uppsluppenhet, galenskap, något förklarat och förbjudet, omöjligt att begripa.
spel fortsätter

Av Staffan Nilsson 14 sep 2012 12:18