Beat

Ingen vet vad dharmaluffarna
egentligen kom fram till
under sina nattliga sejourer
till ljudet av ogräs
och klingande vin.
Tjack var mode
på gränslösa väggar
och tidlösheten tickade
som ljudlösa bomber
innan förgasare öppnades.
Hastigheten var viktig
och bildernas komplexitet.


2
Friheten i en bil
utslängd över prärien
i flödande sol,
i en godsvagn
på väg mot Atlanten.
Druvorna i gryningen,
utan ansats
till större behov
än himlens grå återsken,
återhämtningens traktat.
Blicken som kunde rymma
hela horisonten
och smulorna på marken.


3
Ren, oren, helig!
Det som inte flyger
när det andats ut
är inget att bygga på.
Som mötande billjus
i ett svart hav
av elektrisk närvaro:
rörelsen är mediet.
Sjung skändade tunga
om stjärnor och barn
som lyser vid utkanten
av samtidens förfall.
De olika dofterna, stanken,
vindens sätt att tala,
kvicksilvrets hejdlösa resa
och saknadens omfång:
Allt följer jakten
på ögonens mättnad
och ledans
dansanta motsatser.


4
Någon följer ett spår
på en vintrig banvall,
men kan inte längre
tala med tågen.
Doften av apelsiner
rullar i snön
utan annan orsak
än som förebud.
Raljerande himlar
växlar schamanistiska
fåglar och urkunder
strax innan mörkret faller.
Kan inte stå still,
måste se farten
i speglarna,
skälva i luften.


5
Resorna börjar i
Rigvedan, Upanishaderna,
Bibeln och Koranen.
Med avstickare i
Diamantsutran, hos Gilgamesh
och i sufiska världar.
Lao Tse dansar med Basho
och Zen är ännu ett spår.
Vissa filosofer tilltalar mer direkt.
Ögonblicken rasar i rökiga barer
där saxofonen öppnar dörrar
mot känslighetens dharma.
Gränslöshetens grammatik
finner sin egen syntax
och ordbilderna föder varandra.
Samhörighetens samsara
döps i vätskor heligare
än gralens mytiska innehåll.
I gryningen värker andra teser fram
en bleknad utopis
inneboende skugga.
Inget är mer beständigt
än flyktigheten
och dagens sönderblåsta ackord.


6
Bleka mornar när ljuset
inte ens förmår
att positivt ladda
ögats ytinnerlighet,
är det bara övertygelsens
andrasidiga, tydliga seende
som återstår, med uttryck
långt utöver
att lägga sig för alltid.
Trumpetstötar ur en ofokuserad
del av det som ligger
inom genomträngningens räckhåll
kallar alla vid sin position
till självmöte och annan form
av uppgörelse med det som är.
Slaggformationer utan innebörd
ligger som blytyngder
vid återhämtningens flackande
och som alltid vid
den här sortens tidsåtergång
åderlåter livets inneboende visare
den kraft som måste reserveras.


7
De reste genom dagarna
som om de vore luft,
verkligheten utanför fönstren,
en föränderlig duk
utan konstnär
eller förutbestämt motiv.
Ibland sträckte rörelsen
ut en hand, ibland endast storslagen
i sin därvarande påtaglighet,
men mest struken
som en herrelös hund
på sin väg mot ingenstans.
Olivgrenarna sprakade i brasan
i huset högt bland kullarna.

Av Bengt O Björklund 12 sep 2012 11:43