Söder Själar 10

8. f a s h i o n a b e l t fortsätter
Bara de som redan har pengar ska tjäna pengar: "Därför måste vi snarast införa samma system som i USA. Kampanjpengar gör att de som äger kapital också får inflytandet över den ekonomiska politiken - alltså över hela samhället - genom att stödja den politik - det vill säga vår - som på bästa sätt gynnar dem som visat att de är kapabla att leda samhällsutvecklingen mot ett rike som i mångt och mycket liknar det amerikanska: där den enskilde betalar för kalaset själv; där den enskilde har inflytande om han är kapitalstark och följaktligen ser till att de som saknar kapital - LO-kollektivet, bland annat - får litet eller inget inflytande alls. Pengar gör oss starka, ger oss övertaget, problemformuleringsprivilegiet, och vi har inget emot att göra så som de stora kapitalintressena önskar eftersom det sammanfaller med våra egna intressen. I och med detta kommer den förlegade demokratin som politisk styrelseform vara för evigt död. Givetvis måste vi fortsätta tala som om det är den sanna demokratin."

I partiet skämtar man om hans namn. Han anses vara motsvarigheten till Ask av sina anhängare; han sprider almsjukan säger hans motståndare.
Alm startade för ett par år sedan en arbetsgrupp, Kommando Media, hemlig, av ögonvittnen som uttalar sig först av alla i teve, uttalar sig först av alla åt kvällstidningarna - alltid först på plats vid demonstrationer, kravaller, upplopp och strejker och förser alla intresserade med de första bilderna; för som Alm brukar säga: "En bild ljuger mer än tusen ord" och "Första versionen är alltid sann även om den senare visar sig falsk." Tidningarna bombarderades med insändare om allt som låg i tiden. Självfallet hade Lars skrattat är allt tillrättalagt för att skandalisera gatstensvänstern. KOMEDI, som de kallar sig, har varit framgångsrik och gett sig in på fler och djärvare uppdrag.
Alla tveksamheter viftade han undan. Var och en arbetade på egen hand, egen risk. Om en komediant ertappas får ingen kännas vid honom. Sådan var den järnhårda lagen. När stackars, vad hette han, Anton beslogs med att ljuga i P1-morgon i en ögonvittnesskildring från Göteborgskravallerna, förlorade omdömet och pladdrade bredvid mun och senare lät förstå att partiet var inblandat i ljugandet, då lät Alm bilan falla, hårt. Upprörd tog han till orda och sa att Anton var en provokatör: det är naivt att ta konspirationsteorier på allvar. Partiet skulle aldrig, självfallet inte, på något sätt kompromettera sanning och yttrandefrihet eller vanära det fria ordet.
Stackars Anton skandaliserades, stöttes ur partiet och vänner vände honom ryggen. Alm erinrade sig att det skvallrades att han numera erbjuder tokhögern sina tjänster. Det skulle på intet sätt skada partiet utan istället, gudskelov, marginalisera och skandalisera stackars Anton ytterligare. Allt ordnar sig till det bästa.
Allt viktigare under valåret, det dramatiska 2002, blev att skapa opinion. Åtskilliga komedianter sökte anställning på opinionsinstitut för att öka valtemperaturen. Det stentråkiga arbetet med intervjuer, intervjuer och åter intervjuer livades upp med frisering av siffrorna. Sossarna och kommunisterna fick lägre siffror än de skulle ha, men inte för mycket, men lagom statistiskt säkerställd nedgång för att de borgerliga tidningarna utan risk kunde tala om ras. "Opinionssiffror är nonsens, självfallet, men icke desto mindre påtryckningsredskap. Siffror har en oemotståndlig magi, citeras överallt och ingen ifrågasätter hur de har samlats in."

Tryggt tillbaka i sin svala våning ser han sig om, letar efter något att göra men finner att det klokaste vore att ta en middagslur. Det är ju lördag: måste vara utvilad och se utvilad ut till ikväll. Han ordnar till vippfåtöljen med den mjuka fotpallen i sitt arbetsrum där tunga draperier utestänger försommarens friska ljus, tar av sig den skräddarsydda kavajen, tar sig försiktigt ur byxorna och viker dem omsorgsfullt, tar upp pläden från Carl Malmstensoffan och sveper omsorgsfullt in sig, suckar och koncentrerar som vanligt blicken på den skinande alabasterkronan i taket. Han somnar nästan genast och det dröjer inte länge innan han sveps med av drömmen.


Jag har en avdragare på honom.
Jag ser nog den svarta, svarta kungen som blixtrar med utvakade, röda ögon på f7.
Och flinar inte fanskapet också!
Mitt nästa drag blir en riktig killer! Då flyttar jag undan tornet på b3 ner till sista raden. Då får löparen på a2 fritt skottfält. Ha! Matt!
"Det är mitt drag! Mitt drag!", säger kungen högdraget och fumlar blaserat med r-en.
Svarta Kungen visar sina nikotinfula tänder i ett nedlåtande flin.
Hans torn drar sig liksom joggande i välputsade skor ner till e1.
"Schack."
Jag är fast! Matt!
Hans båda löpare på a5 och a7 och den jävla springaren på f4 gör det omöjligt att fly från f1.
Omöjligt!


Alm vaknar med ett ryck. "Jag blev förfan lurad!"
Han kastar av sig pläden och ser sig omkring, orolig. Mardrömmarna plågar honom. Det är alltid någon som gör något förtvivlat bra som sedan, för sent, visar sig vara otillåtet eller bara omöjligt, och då har han redan accepterat nederlaget.
Han går obeslutsamt ut i salongen bort till barskåpet och slår i en whisky, bara en liten, självfallet bara en liten som sveps raskt och beslutsamt.
Åter samlad. Kristallkarafferna gnistrar som de ska igen. Han torkar ur glaset omsorgsfullt med linnehandduken som hänger under disken. Lars har aldrig någonsin diskat ur whiskyglasen, konjakskuporna eller champagnestrutarna - "dessa ting ska gnidas fräscha", som han sa till en förskräckt gäst som erbjöd sig diska upp efter en fest.
Han går in i sovrummet, en sal med en väldig säng som bara saknar himmel. Ena väggen är en lång rad klädskåpsdörrar, sju, av vilka fyra är ständigt låsta. Nycklarna förvaras i Lars nyckelknippa, bara där, och får inte hamna i orätta händer. Förberedelserna till kvällens evenemang måste påbörjas. Det enda han gjorde utan tanke på profit, bara glädje, nöje, flärd, lek.

Med fyra olika nycklar öppnas dörrarna en efter en. En värld av färger, former, dofter, drömmar slås lockande upp och Lars fäller ner sminkbordet, viker ut speglarna och tänder alla spotlights som ska garantera en säker förvandling från Lars till Lady. Han betraktar sitt nyrakade, manliga men veka ansikte med de alltför kraftiga ögonbrynen som han aldrig har vågat plocka - det vore alltför utmanande: "I kväll får det bli Greta Garbo herself."

Av Staffan Nilsson 06 sep 2012 13:52