Söder Själar 5

5. s å p a s a r a

I LINKÖPING, DRYGT två mil från travbanan i Mantorp, brukar Sara lura iväg sin hårt arbetande man, Torsten, men Simon har fått klart för sig att han hellre håller till hos grabbarna i golfklubben. Sara och Torsten har säkert en överenskommelse, tänkte Simon, så han trodde inte på talet om att lura iväg. Det är lugnt. Vem bryr sig! Vem förstår sig på äktenskap! Och som Sara brukade säga till Simon: "Visserligen är jag intresserad av sport, men på teve - det må Torsten förlåta mig - och golf är helt ointressant, till och med på teve: de har alldeles för mycket kläder på sig." Sara har aldrig beklagat sig över Torsten, överhuvudtaget inte pratat om honom särskilt mycket. En gång hade Simon sett honom på Mantorps travbana. Han var lätt att känna igen från bröllopsfotot som stod på teven. Torsten såg ut att ha kul tillsammans med sina polare; en glad skit, välklädd, kulmage.
Hon är djupt engagerad i flera såpor - "bara för att jag inte har egen familj", som hon sa en gång med ett uppriktigt sorgset leende. "Det är vår lott, vi ensamma kvinnor, fast vi lever i ett förhållande; förhållande och förhållande; vi umgås, inte så mycket numera, han är inte längre så intresserad, inte av mig i alla fall, kan du förstå det, inte av mig; en sorts värme utan intimitet, närhet utan nerv, uppriktighet utan hänsyn, tillit utan förpliktelser. Vi trivs, på något sätt, med varandra, och vi trivs utan varandra; han klarar sig utan mig och jag utan honom; kanske är det såhär äktenskap är, egentligen."

"Vad ska du då med mig till?", hade Simon undrat. Och hon hade sagt att han var hennes glädje. Bara så enkelt. På frågan om han och Torsten i en person hade varit hennes ideal svarade hon lika självklart nej: det är en omöjlighet: "Män är inte skapta på det viset." Dåså. Simon är glädjen; Torsten tryggheten. Och - han är glädjespridaren och Torsten tråkmånsen. Det passar honom precis och han gillar att Sara ser honom så.
Vad hon gör mer än att hänga framför teven vet han inte närmare, men radhuset är lagom stökigt, lagom tråkigt och har en liten, prydlig trädgård och allt tyder på pyssel och trivsel, ja, han tycker att det ser ut som lycka. Lite lycka känner han själv där: han trivs med hennes sexuella aptit och de avslappnade mellanspelen, de kravlösa pauserna mellan älskade varianter och fnittriga experiment i sängen inte den äkta, där drog Simon gränsen till Saras munterhet, men hon la till att så äkta är den inte, duschen, tvättstugan, garaget, bastun och under hammocken i trädgården: "Här hos dig är det närmaste jag kan komma ett riktigt hem." Men Sara förklarade snabbt, kanske alltför snabbt, att han aldrig kommer att låta binda sig - "det har dina stjärnor sett till. Du är inte den typen. Uranus står i sjunde huset i opposition till Jupiter och Venus som står i konjunktion i första huset nästan på Ascendenten. Det passar inte dig. Inte alls." Simon begriper ingenting men har förstått att det är okej för Sara och det räcker för honom.
Hon färgar håret i olika brunröda nyanser som passar perfekt till de bruna, pigga ögonen och den friska, ganska mörka, naturligt mörka hyn. Dessutom passar de perfekt till Simons mörkbruna, kortklippta hår och bruna ögon. Hon är sex år äldre, väl bibehållen, anser Simon, och hon avgudar hans kropp, men han har aldrig tyckt att den är märkvärdig. Hon klär honom alltid i tights.

När han berättade att han inte har några manliga vänner, sa hon att hon har förstått det. Och det skulle han absolut inte på något sätt beklaga. I alla fall känner han sig illa till mods i manligt sällskap. Instinktivt drar han sig undan och följer doftspåren till damerna.

Av Staffan Nilsson 31 aug 2012 13:25