brända brev

Det är gråare är idag
Jag tar på mig stövlarna
Och försöker förstå det där
Som hände ,
Men jag går ,jag låter stegen ta mig vart som helst
Jag kan inte gråta ,det har jag aldrig gjort
Men det finns en ångest so jag inte kommer åt
Men känner jag vinden och choken är på väg ut emot en evighet
Jag stannar på bryggan och ser människor gå förbi
Och jag undra om jag verkligen kan bli
Som dom som rinner förbi
Jag känner rädsla och skräck
Jag sparkar ångest väckt men min spark är inte nog
För det var något som dog i mitt hjärta
Jag trodde inte att jag hade samma rätt
Som de som glider förbi så lätt
Jag kan se i deras bistra miner
Att dom kämpar och gör det som ska göras
Men det har jag aldrig gjort
Jag drömt mina drömmar, jag har drömt om något stort
En Raskolnikov filosofi ,jag härskar och det ska göra mig fri
Som löven här omkring
Som dom döda so mhar sin ring
Jag är inte i dug bättre
Jag är den jag är och försöker undvika misär
Men jag är rastlös
Jag är hungrig
Jag vill vinna detta krig
Som alltid har varit i mitt bultande bröst
Jag känner att livet är slut denna höst
Här och för alltid
Ska jag lega ned min vapen och leva i det gråa
Till domen kommer in
Jag skriver för de som gråter
Som dödar sig själv bakom en dör
Jag är inget för andra
Inget för de som inte förstod
Att vi lever med ett hjärta som är ett öppet sår
Vi haft så länge vi vet inte vad det är
Alla de här bilderna som rasar i huvudet
Som bara är till besvär, de skyldiga är döda
Och jag skriver inte mer
Till de som bränt mina brev

Av Mikael Vasara 24 aug 2012 08:36