skam

Jag hängde runt dig ,och stammade av skräck .Du kunde inte komma nu ,du skulle vara borta för evigt .Jag sög in indin kropp ville kontrollera varje andetag .Jag lever i gryningen ,jag känner min ånger spridas i varje hörn ,i det labyrint spel som mitt liv består av .Du går som anden ,som strållar av solen , medans jag sitter i min bunker och fundera på vart mit liv vart av .Jag försöker stiga ,men faller genast ned , ja dom säger att det är jag som skapar dessa scener av ras .Kanske är det så ,men du är min tröst ,du är den som betyder något , jag faller i ånger och bestämer mig föratt leva somjag är , om det är någo.

Av Mikael Vasara 15 aug 2012 13:07