T centralen

Jag hängde här ofta , som om min ungdomsdröm aldrig lyckades spricka.Jag tog gift i varje hörna och vrå ,för att gömma mig från mig själv.Jag hade inga planner framåt , dom hade krossast gått i krasch ,i slowmotion ,medans pop musiken från två årtiånde bakåt ,rullade i min mp3.Jag visste att det fanns ett liv som väntar ,det jag gjort om och om , men detta att bli mäninska ,levde som ett om .Jag hade stirrat på mäninskor jag hade lyssnat till deras ljud kännt sköna dåfter ,och bada i de upplystas ljus.Men jag kom aldrig framåt , neon låg alltid en gata ned , med paradiset tickkande i huvudet ,förlorade jag mina ben .

Av Mikael Vasara 18 jul 2012 13:27