De rapande rödvingetrastarna II

Fortsättning

Seved sa försiktigt att det var det ju inte: Säger hon det?
- Ja, sa jag alldeles uppriktigt: Hosianna, Davids son.
- Folk heter allt möjligt, sa Seved. Han sa att när han var på semester i Spanien så lärde han känna en man, faktiskt en man som hette Jesus Maria.
- Jesus Maria! Jag häpnade. Det lät som de ord som man absolut inte, verkligen inte fick säga för fröken. Man fick inte missbruka hans namn. Jag begrep inte vad det betydde. Och det var inte lönt att fråga henne. Seved brukade inte hitta på men åter kände jag ett styng av misstro i hjärtat.
Han frågade mig om jag kom ihåg Enid Blyton. Såklart jag gjorde. Seved hade läst ur femböckerna för mig och jag fick erkänna att jag inte visste om det var ett pojk- eller flicknamn.
- Blev han inte retad?
Seved såg frågande på mig med röda ögon ur rökmolnet.
- Jesus Maria! Men när jag förtydligade så lät det mer som om jag svor.
- Inte då! Seved knackade övertygande ur en glansig, osande becksvart klump ur pipan som lät lessen.
- De fick säga det?
- Självklart, sa Seved och sopade elegant ner tobaksresterna på plankgolvet och smetade ut dem med stövlarna. Och det blev kväll den andra dagen.

Det blev morgon. Vilken morgon! Fjälltopparnas snösjalar bländade, nattens regn och fjällens gråtande snö fyllde varje njira, varje jokk till brädden, luften var ljum och fuktmjuk och rökpelaren från Seveds pipa stod som en väldig piprensare ur det sura piphuvudet som han älskade att fingra på. Det blåste inte alls. Himlen var som den bara kan vara här; blågenomskinlig och blåömtålig. Fjällvråken där uppe som spanade efter småvilt fick ta det försiktigt så att hon det var en hon för hon var så stor och rörde sig så värdigt sa Seved inte rispade den sköra vävnaden. Det var verkligen sommar igen. Vi fick skynda oss på med morgonfikat så att vi kom iväg medan det var väder.
Han gick före. Det var bäst så, annars rusade jag bara iväg. Stigen var knappt skönjbar. Och våt. Seved sa att den var hemlig och inte någon sketen turiststig. Fjällbjörkarna kämpade en hopplös kamp mot lövmaskarna och fåglarna sjöng lyckliga liksom ovetande om dramat alldeles inpå dem. Så stannade Seved och tecknade åt mig att vara alldeles stilla. Framför oss på stigen vinglade en fågel hit och dit i blötan. Den verkade alldeles yr och släpade med vingarna.
- Den är full, viskade Seved.
- Vad stor den är.
- Du förstår vad dom vräker i sig! Seved såg glad ut.
Nog tyckte jag att den var lite väl stor för att vara en trast men har man ätit ordentligt så växer man ju. Stackaren såg nästan lite skadad ut och mina känsliga öron fångade samtidigt upp svaga pipanden från buskagen intill. Där kryllade det av små, små duniga fåglar som jag genast begrep var fågelungar. Jag visade Seved som bara ryckte på axlarna och sa att det var nog ripkycklingar allihop och inget att bry sig om. Vi tassade försiktigt efter Seveds stupfulla trast. Men Seved ville snart att vi skulle vika av på en ännu risigare stig som vek av mot fjällen i söder.
- Ska han inte rapa först!?
- Jag tyckte han gjorde det, sa Seved lite vårdslöst och fortsatte upp mot nästa koja på nordsidan av fjället. Imponerade och avskräckande snöfält glänste på sluttningen och efter en stund tyckte den utmattade Seved att det nog var bäst att vända om. Men först måste vi vila. Fjällbjörkarna på denhär höjden hade just börjat veckla ut sina blad och det var osäkert om de skulle hinna prassla för vinden för överallt lurade hungriga små, små björkvecklare på varje litet grönt skott. Seved krånglade fram spritköket ur ryggan och stunden till ära - jag hade ju trots allt sett en livs levande rapande rödvingetrast - så fick jag dricka kaffe jag också.

Jag var inte särskilt förtjust i kaffe, men det var vuxet, precis som att röka pipa och jag hade nog känt mig tvungen att må illa av den också om jag hade måst fira något ännu mer fantastiskt. Alla drack kaffe. Jämt. Vad var det för märkvärdigt med kaffe? Beskt, hett, murrbrunt och sump som fastnade mellan tänderna och smaken som satt i hur länge som helst.

Av Staffan Nilsson 17 jul 2012 13:06