Kritisk analys vs sexuell objektifiering

Efter att kritiskt ha granskat ett bildreportage ur tidningen Arlanda Express kundtidning, krävs bloggaren Genusfotografen, Tomas Gunnarsson, på skadestånd av fotografen bakom bilderna, som menar att dessa olovligen publicerats i Genusfotografens blogg. I en skärmdump från Facebook, uttrycker fotografen bakom bilderna ett starkt ogillande mot genusanalys och den "skeva världssyn" som han anser sina kritiker ha.

Bilderna? En serie fotografier av kocken Louise Johansson, där den mest omdiskuterade bilden föreställde Louise i en pornografiskt anspelande pose, framåtlutad med tungan mot en vattenstråle. Tomas Gunnarssons blogginlägg väckte starka reaktioner bland läsare och i media, Arlanda Express tog avstånd från bilderna och bad om ursäkt, och Louise Johansson ångrade att hon ställt upp på bilderna.

Mat, sex, kvinnor, munnar. I Simrishamn väcker en reklamaffisch på en korvkiosk debatt. Ett par röda läppar suger på toppen av en tjock grillad korv i bröd omslutet av fingrar med lika röda naglar. Sexistisk, menar kritikerna. Snuskig fantasi, menar kritikerna av kritikerna. Debatten fylls snabbt upp med spelat naiva kommentarer. Får man inte äta korv om man har läppstift? Jag tycker att piroger påminner om något, ska de också plockas bort? Så där gör jag när jag äter korv, är det kanske stötande? Skadeglada debattörer konstaterar att feminister och genusvetare tolkar in kuk överallt. "De har väl inte fått någon på länge - öhöhöh." Den låtsade oförståelsen sätter effektivt punkt för alla försök till en seriös diskussion. Ingen orkar riktigt. Debatten blir ensidig, ett monotont ryggdunkande feministmotståndare emellan.

Sexuell objektifiering av kvinnor. Begreppet provocerar. Finns det? Vad är det? Har det någon betydelse?

Dr. Caroline Heldman presenterar i en artikelserie ett antal frågor man kan ställa sig om ett fotografi; kriterier för att avgöra om en bild är sexuellt objektifierande. Visar bilden bara en del delar av en sexualiserad människas kropp? Visar bilden en sexualiserad person som ersättning för ett objekt? Visar bilden en sexualiserad person som en vara som kan köpas och säljas? Några exempel. När man börjar applicera dem på bilder i media blir det uppenbart att objektifieringen finns överallt. Den matas ut och bombarderar våra medvetanden från alla håll, hela tiden, i vår mediakonsumtion. Reklamindustrin tycks vara den största boven i dramat. Den som söker hittar lätt de sexuellt objektifierande bilderna. Utbytbara, hårdretuscherade modeller i en uppsjö variationer på temat underkastelse och dehumanisering. Stiliserade gruppvåldtäkter, uttryckslösa ansikten eller ansiktslösa kroppar, glansiga läppar öppnande sig för en miljon fallossymboler korv med bröd är bara en, persikolena ansikten med slutna ögon som passivt tar emot bildliga spermasprut i form av läskedrycker, mineralvatten och ölskum. Fingrar på läppar, fingrar i munnen, handen för munnen, munkavle. Kravlande på golvet, hukande, svankande, undergivna blickar riktade uppåt. Ofta inte ens kvinnor, bara konceptet kvinnan, livlös och i styckbitar som kött. Upphängd, stympad, genomborrad, vakuumförpackad. Lika mycket produkt som den produkt hon - nej, inte hon, hennes kropp - ska sälja.

Det är en överväldigande visuell flodvåg av sexuell objektifiering som möter oss varje dag. Vissa bilder kan tyckas mindre allvarliga än andra. Oskyldiga, humoristiska. Någonting ingen människa kan ta seriöst. Skratta då, tjejer! Det är ju kul! Kan ni inte ta ett skämt? Och från fall till fall, på en nivå av enskilda bilder, företeelser, så kan det framstå som överdrivet att alls reagera. Löjligt.

Men den sammantagna effekten av summan av alla objektifierande bilder är tydlig i de diskussioner som uppstår kring dem, i bloggar och debattforum där tjejer vågar uttrycka sig utan att stöta på alltför mycket giftigt motstånd. De berättar om känslan av främlingskap inför sina egna kroppar, när de ständigt möts av ett bildspråk som framställer kvinnan som ett objekt. Att kroppen inte riktigt är deras egen. Mer allmän egendom, någonting för andra att projicera saker på, bedöma, recensera. Ett bihang, ett evighetsprojekt att ständigt förbättra, någonting man tack vare känslan av osamhörighet kan och bör omforma och slipa på i all oändlighet i sin strävan mot idealbilden av Den Perfekta Kvinnan, ett kollage av de felfria kroppsdelar som media i en ständigt upprepande och malande process hetsar kvinnor att försöka uppnå.

Sexuell objektifiering bidrar till samhällets definition av och syn på kvinnor. Det handlar om långt mer än att reklamvärlden försöker pumpa ut ett ouppnåeligt ideal som kvinnor mår dåligt av att inte kunna uppnå eller ens komma i närheten av - vilket debatten oftast kretsar kring. Det handlar vidare om att den objektifierade bilden av den avhumaniserade, passiva och i första eller enda hand dekorativa kvinnan inte bara produceras, utan återskapas och cementeras i övriga medier, vidare ut i samhället och in i det privata - där den gör att kvinnor, och kanske framförallt unga tjejer, får väldigt svårt att förhålla sig till sig själva och att hitta en stark känsla av identitet.

Av den anledningen är Genusfotografens engagemang och kritiska granskning av bilder i media otroligt viktig.

Av samma anledning är en korvreklam inte alltid bara en korvreklam.

Av Malin Michea 13 jul 2012 15:45